Lidande och diagnoser

Posted on Updated on

I SvDs artikelserie i februari om högkänslighet förekom bland annat en artikel om Fredrik Svenaeus, Professor skeptisk till HSP: ”Fascinerande smittoeffekt”.
Svenaeus behandlade ämnet högkänslighet i ett kapitel, som en respons på SvDs artikelserie, i ”Homo patologicus”, från 2013.
Det är något förvånansvärt att boken inte nämns i högkänsliga sammanhang, men troligt är för att den har en ifrågasättande hållning.

hompat

Svenaeus förhåller sig till olika aktuella ämnen, med en kritisk hållning, som ADHD, datorspelsberoende, depression och fetma relaterat till mående och hur dettas uppfattas. Ett kapitel är om högkänslighet, ”Att lida på vetenskapligt vis”.
En not om ADHD är att Svenaeus går in på ett liknande synsätt som Anders Hansens ”Fördel ADHD : var på skalan ligger du?”, med ett exempel att ADHD kunde vara en fördel om man var en soldat i en romararmé.

Människan har alltid varit en lidande varelse skriver Svenaeus. Visserligen är högkänslighet inte sjukligt men han nämner det som en diagnos utifrån att man lider utav detta. Lidandet har att göra med hur man bemöts av omgivningen. Diagnosen visar på vad som är ett verkligt problem, och den ger lidandet en form och en riktning som kan tjäna som en ny identitet menar Svenaeus.
Han är inte ute efter att förlöjliga och ifrågasätta högkänsligheten utan har ett ifrågasättande förhållningssätt.
Fredrik Svenaeus erkänner själv att han passar in i kriterierna för högkänslighet med exempel från sin barndom, känslighet för oljud, ljus och möten med främlingar.
När han beskriver sin generaliserad ångest påminner hans tankegångar lite om högkänslighet.
En frågeställning han har är varför etiketter som HSP väcker stort gensvar. HSP får ett vetenskapligt stöd för ett lidande som är oförståeligt, otydligt och får en identitetsskapande funktion.
5-HTT-genen, som är kopplad till högkänslighet, resonerar Svenaeus kring med frågeställningar kring det genetiska, som om det är beroende av denna gen.

Svenaeus nämner att högkänsliga inte rår för deras känslighet och att man själv får anpassa sitt liv för att inte lida så mycket.
Han undrar om högkänslighetens talespersoner (om Sveriges förening för högkänsliga menas?) kommer att lägga fram önskemål kring miljön som förbättrar tillvaron. En undring är hur de som inte är högkänsliga skulle uppfatta detta?
Svaret på detta menar jag är bara positivt. Ta bara anpassning för barn i skolan som exempel med utomhuspedagogik.

Vissa delar som Svenaeus tar upp är inte så uppdaterade. Forskningen som Aron och hennes kollegor är pågående. Han hänger upp sig på en gen om det genetiska som nämns i SVD- artiklarna.
Naturligtvis handlar det genetiska inte bara om en sårbarhetsgen.
Elaine Aron pekar på kinesiska forskare, i ”Den högkänsliga människan”, som studerat 98 olika genvarianter.

Även om ”Homo patologicus” har några på nacken så är den intressant utifrån en kritisk hållning till högkänslighet. Det är lite smalt att ha SVDs artikelserie som utgångspunkt men det var det som hade skrivits om HSP då. Arons ”Den högkänsliga människan” är  refererad men bara till HSP-testet.

Visst kan det stämma om HSP som identitetsskapande men det handlar om något mer än att hitta en grupptillhörighet. Högkänslighet som lidande stämmer inte för alla och en del extraverta känner nog inte igen sig i detta. Dessutom lyfts de positiva sidorna upp alltmer.

Annonser

Dark HSP – MANHUNT: UNABOMBER

Posted on Updated on

När kända, personer i media som högkänsliga omnämns hamnar det lätt i positiv bemärkelser som begåvning, kreaktivitet, bra ledarskap och hjälpare, som Martin Luther King Jr., Moder Theresa bland andra. Positiva förebilder är viktigt och man kan beundra modet hos dessa för att ta efter det.
Högkänsliga är annars mest som gemene man. Varken bättre eller sämre än någon annan.
Högkänsliga kan ha sina dåliga sidor om de utsätts för överstimulering, som barn som får utbrott. Man ville inte kännas vid det som inte är bra men det kan finnas något man vill förstå över detta.

Ted Kaczynski, ”Unabombaren”, nämns bland mörkrare hsp av Jim Hollwes.
Man kan se hans manifest med samhällssynen som Djup bearbetning. Delar i hans åsikter har sett som vettiga och har fått spridning. Tekniken kan ifrågasättas med vad den gör med oss som med alltför stor upptagenhet av mobiltelefoner. Den emotionella mottagligheten kan man se på den miljö han utsattes för. En annan del är att han valde att bo i naturen.

I Netflixserien ”Manhunt: Unabomber” får man en inblick i Ted Kaczynskis liv.
Den handlar om profileraren Jim ‘Fitz’ Fitzgerald vars undersökande ledde till att Kaczynski åkte fast.
Man undra lite över om Fitz har högkänsliga drag med att han tänker utanför ”lådan” och får kämpa för att övertyga. Han känner igen sig i Unabomarens idéer, en slags förståelse och sedan efterapar genom att själv leva nära naturen.
Fitz beundrade att Kaczynski levde efter sina ideal. Jämfört med Jung och Thoreau så levde inte dessa som de lärde och tog inte till sig naturen helt ut med att lämna civilizationen.
I ett avsnitt tas Kaczynskis särbegåvning upp. Hans utanförskap skildras
med att vara annorlunda och är yngst i klassen på grund av att han fick hoppa över klasser. Han får en vän som sedan överger honom som sårar honom.
Senare anförtror han sig till Dr. Henry A. Murray och han deltar i ett hemligt experiment som testar stress, som Murray utför.
Ett råd om högkänsliga barn är att man aldrig skall förödmjuka dem, vilket för tankarna till experimenten i avsnittet. Om man är mycket känslig kan det vara svårt att tackla motgånga och upprepade negativa händelser . Ett exempel på detta ges också när Teds bror nämner när en flicka som Ted var intresserad av gjorde slut vilken han inte tog bra.

Artikel om ”skapandet” av Unabombaren.

 

 

Kritik. Ett annat begrepp.

Posted on Updated on

Tidningen ETC tar upp högkänslighet i en artikel, ”Den nya tunna huden”.
Kritiken som nämns är att det inte är en diagnos och att det saknar vetenskapligt stöd. Nackdelarna är att högkänsliga psykologer ser sin högkänslighet i andra, högkänsliga patienter ser högkänslighet som en ursäkt för ett undvikande beteende och att högkänslighet kan egentligen handla om om ångest.
Psykologen Roger Hagen, som är kritikern som utalar sig i artikeln, säger att det har alltid funnits känsliga, tunnhudade människor. Det är gammalt fenomen och högkänslighet är bara en ny term på detta, därav rubriken ”den nya tunna huden”.

Artikel nämner visserligen fakta och referenser (som SFH) om högkänslighet men inte det som motsätter kritiken.
Att det är ett gammalt fenomen stämmer inte helt. Jo, det gamla handlar om att historiskt har detta förekommit i vissa samhällsskikt eller hängt ihop med ett sätt att vara (sensibel, en innegrej på exempelvis 1700-talet). Intellektuella och konstnärstyper har alltid setts som tunnhudade.
Det Elaine Aron kom fram till att det handlar inte bara om introverta personer (ses ofta som känsliga) utan även extraverta. Annat som skiljer ut högkänslighet är det vetenskapliga termen SPS (Sensorisk bearbetningssensitivitet) och DOES, med hur högkänsligen verkar.

Motsägelsefullheten i artikeln är att det inte är en diagnos men att det kritiseras för att det inte är det (något alternativ medicinskt). Lite konstigt blir det i medicinska sammanhang då högkänslighet är en personlighetdrag.
För att förtydliga så kan personlighetsdraget ge en känslighet för mediciner och en stresskänslighet som är relevant för sjukvården.

”Det tredje örat”

Posted on

”Det tredje ögat” är ett begrepp inom det esoteriska, kopplat till det inre, andliga och ses mer metaforiskt.

Patricia Tudor Sandahl nämner, i P1s Tankar för dagen, psykoanalytikern Wilhelm Reichs begrepp ”det tredje ögat”.
”Det som hör meningen bakom orden. Det som är känsligt för de subtila signalerna. En rörelse, en blick, ett tonfall, en paus i andningen som röjer ordens undertext. Den dolda agendan”.

I kommunikationen kan man sända ut dubbla signaler, som kan ha olika anledningar och inte behöver handla om att ljuga. Ett vanligt exempel, om än övertydligt, är när man säger ”jag är inte arg” med en röst, ett tonfall som just är argt.

Märtha Louise har sagt i intervjuer att hon känner av när någon säger att man mår bra men att detta inte stämmer.
Högkänsliga känner av det subtila som i beskrivningen av Reichs ”det tredje örat.

Jul

Posted on

Julen kan man ha delade uppfattningar inför med förväntningar, jobbigheterna i umgänget med släktingar eller avsaknaden av det, ensamheten.
Det kan bli överstimulerande, för mycket emotionell mottaglighet eller man ser igenom traditionerna med kommersialiseringen, disneyfieringen (djup bearbetning). Med känslan för subtiliteterna, att se det lilla, kan man ta sig tillbaka till den speciella känslan av julen.
Traditioner passar högkänsliga bra som ogillar förändringar, men det kan kännas uttråkande. Det är inte självklart att alla måste älska julen och det inte bara äldre som kan känna det.
Julen i Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander” är den typiska bilden av julfirandet. Som högkänslig kan jag hålla med och ha en förståelse för Bergmans syn på julen, med det enkla och en slags stillhet.

 

”DADDY´S HOME 2” – känsliga män

Posted on Updated on

I uppföljaren till ”Daddy’s home” möts papporna Brad (Will Ferrell) och Dusty (Mark Wahlberg) igen i kampen mellan de mjukare och de hårdare sidorna av manlighet.
I första filmen handlade det om konkurrens. Här kommer deras pappor in som rör om i Brad och Dons vänskapliga, fredsbevarande relation.

Man skulle kunna tro att det handlar om generationer, med att nutidens män är mer mjukare.
Dustys pappa Kurt (Mel Gibson) är tuff, oansvarig och raggar kvinnor. Brad pappas Don (John Lithgow) är också mjuk, som Brad är. Detta symboliseras av att far och son munpussas när de möts.

Som i första filmen tas Brads gråtande upp. Han har högkänsliga drag, fast högkänsliga är nog inte fullt så korkade som han är. Brad är inte den sportige typen. Hans pappa förhåller sig till honom på ett sätt som inte gör honom upprörd, då han är en ”snöflinga”.
Något som högkänsliga män kan relatera till är också när det gäller umgänget med flickor. Detta nämns i en diskussion, med en av sönerna till papporna, med hur man förhåller sig till flickor. Man kan välja att vara ”vänskapszonen” bara för att vara i deras närhet även om de flickorna är med någon annan.

Märtha Louise och Elisabeth – ”Malou efter tio”

Posted on

Prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Nordeng gästade TV4 ”Malou efter tio”, i samband med deras besök i  Stockholm med deras bok.
Högkänslighet är inte ju inte första gången i Malous program. Nu kändes ämnet mer påläst och förstående utan små antydningar om det som ett problem. Det enda var om att det handlade om samma känslig (fast både Märtha Louise och Elisabeth är lite olika med detta, som för dofter).
Intervjun var mycket bra i en lugn samtalsform där både Märtha Louise och Elisabeth kom till tals. Att leva som kunglighet nämndes en del, fast det var ett större fokus på detta i ”Skavlans” program.