”Den högkänslige mannen”, recension

Publicerat den

Äntligen, får man säga om den första boken, som översats till svenska, om högkänsliga män. Tidigare på svenska har högkänsliga män nämnts i ett kapitel i ”Född sensitiv”. Ted Zeff är den som skrivit om män med böckerna ”The Strong, Sensitive Boy” (högkänslighet) och ”Raise an Emotionally Healthy Boy” (känslighet).

DHMan

I böcker har högkänslighet har märkts mest från amerikanskt håll (bland annat på grund av Elaine Aron) och mindre från Europa, även om ”Sensitive The movie” tar upp högkänsliga i Europa.
Det är inte bara ämnets inriktning utan även metoden som är lite annorlunda, emot  Elaine Arons böcker.
Aron har en psykodynamisk förankring medan Tom Falkenstein har en kognitiv, KBT, hållning eftersom han är utbildad i psykoterapi med kognitiv beteendeterapi. Barndom och anknytning är inte så tydlig i boken, som hör hemma inom psykodynamiken.
Man kan kalla tillvägagångssättet kliniskt.
Med DOES som utgångspunkt separeras det som inte räknas in till högkänsligthet. Även om det finns en tendens till depression hos högkänsliga som handlar det inte om psykisk ohälsa. Falkenstein skiljer mellan Affektiva störningar, Social fobi, PTSD och personlighetsstörningar. Likheter med det sistnämnda är att högkänsliga reagerar starkt på avvisande och kritik. Högkänsliga är motsatsen till narcisisster eftersom högkänsliga är tillbakadragna, introverta och nästan blyga i sina uppträdanden. Här kan man dock kommentera beskrivningen av narcsisisster som lite snäv och stereotypisk med tanke på att alla narcissister är inte på ett sätt. Det finns till exempel inverterad, dold narcissisism, som inte är av de mer ”extraverta” slaget.

Ett citat av Carl Jung och ett förord av Elaine Aron inleder boken. Falkenstein går sedan in på manlighet, manlighetskris och manlig ohälsa med statistik.
Kapitlet ”Att förstå högkänslighet” går mer in på det Aron forskat om men lite mer uppdaterat med olika forskningsstudier.
Enligt Aron är högkänsligheten från födseln till skillnad från det introverta eller extraverta(!?). Falkenstein klargör att högkänslighet inte har med känsligare sinnesorgan att göra. Högkänsliga kan ha svårt för mycket varma eller kalla temperaturer vilket kan svarar på en del  funderingar man har.
HSP-testet nämns med att den räcker inte utan den får kombineras med en noggrann självansakan och de fyra DOES funktionerna.
Falkenstein belyser ifrågasättandet av uppdelningen 15-20 procent som är högkänsliga och resten 80 procent som inte är det. Enligt Michael Pluess är 30 procent högkänsliga (s.k ”orkidéer”), 40 procent har en medelhögkänslighet (”tulpaner”) och 40 procent har en lägre känslighet (maskrosor).

En frågeställning som är vanlig tar ett kapitel upp om man är högkänslig, med allt vad det innebär, och följande kapitel går in på känslor, emotioner.
Därefter kommer det in på hjälpmedel, självhjälp med känsloreglering, medveten närvaro, acceptans (ACT), avspänning, fantasi och övningar som Progressiv muskelavslappning (PMR). Denna del är användbar även för kvinnor.
Som avslutning tas relationer till oss själva upp och självkänsla, självomsorg.
I kapitlen finns det intervjuer och fallstudierna med några män fungerar som komplettering som skapar ett sammanhang.

Att inriktningen är just kognitiv har sina fördelar. Det ger högkänsligheten en sorts validitet, seriositet mot allmänheten med tanke på bland annat sjukvården. Det kan även tilltala män lite mer. Elaine Aron har fått kritik för att hon hör till den psykodymiska skolan vilket denna bok kan undvika. Högkänslighet kan ibland uppfattas som flummigt, med bland annat diskussioner om empater.
Dahlin och Hägglunds ”Drunkna i dina känslor” har satt en stämpel på högkänslighet som antyder om känslosamhet (och något kvinnligt). Det känns mycket bra att det nu finns en alternativ till detta. (”Född sensitiv” också ett alternativ till ”Drunkna inte..)
En nackdel kan finnas med ”Den högkänslige mannen” att då dem som undviker Arons böcker för de är för ”akademiskt” även undviker denna bok.
Som högkänslig man har välja mellan denna eller läsa Arons böcker då de är skrivna av ”fackmänniskor”.

Även om Falkenstein är bra kan jag ändå sakna Elaine. Kanske har det något med deras generationer att göra med en äldre (jungiansk) visdom hos Elaine. Falkenstein förklarar visserligen metaforiskt kring högkänslighet men inte på det sätt som Elaine gör.
Glädjande nog så är Elaine Aron med på slutet i form av en intervju och det ger lite svar på det man saknar i boken. Kanske hänger det ihop lite med perspektivet med en kvinnlig synvinkel på högkänsliga män.

Intrycket av beskrivningarna är det kan man säga är lite lagom. Den där ”manliga smärtan” märks inte men heller inte framgångssagor som lyfter upp högkänsligheten som en superkraft.
I urvalet av män märks det även med att det egentligen inte är några som sticker ut. Exempelvis finns ingen som skiljer sig som att vara mycket extravert och den Sensations Sökandetypen. (Sensationssökande nämns bland forskningen i texten som att det är ärftligt till sextio procent, och att det avtar till åren.)
Ett undantag är en homosexuell man men detta exempel skiljer sig inte ifrån hetrosexuella i form av relationer. Högkänsliga män föredrar djupa relationer och en mer fast partner. De är inte promiskuösa. Det som är genomgående är att männen har kvinnliga vänner och hur de hanterar sin känslighet. Här nämner de råd till andra högkänsliga.
Falkenstein listar även tips för att klara överstimuleringen vilket känns onödigt, pålagd. Högkänsliga är väldigt bra på att själva hitta strategier utan någon ska säga till om detta. Delen med råd gällande arbete är dock bra.
Falkenstein menar att högre reaktivitet och känslighet på andra människor kan ge ett skydd för psykisk hälsa då högkänsliga märker något i miljön som inte är bra för för dem.
Detta kan man tycka är lite märkligt för att det är just överstimulansen som får högkänsliga att må dåligt och bli utbrända. Det dock lite motstridigt.
Självhjälpsdelen med övningar är nyttig även om det kan vara svårt att ta sig instruktioner via text än via en röst.

”Den högkänslige mannen” är en välbehövd bok som är bekräftande för högkänsliga män och ger förståelse för de som inte  är högkänsliga män. För att sammanfatta den högkänslige mannen så behöver självkänslan stärkas och att ‘den inre kritikern’ ifrågasätts. Falkenstein tydliggör att självacceptans och självförtroende är problemfyllt. Jag uppskattar att detta problematiseras. Det är inte så lätt att man ska rycka upp sig, ta sig samman och tänka mycket positivt som är coachers budskap. Man kan inte trycka ned känsligheten utan man får kompensera med något annat vilket är ett gott råd.

Om man bortser från att boken vänder sig till män så är bokens styrka att den tar mycket fasta på är akronymen DOES. Man har en uppfattning att detta är inte så etablerat hos högkänsliga (och de som räknar sig dit).
Falkenstein är mycket bra på att tydliggöra vad det står för, kanske ännu bättre än vad Elaine Aron och andra gör. Han använder här ett fallexempel. Ändå kan det kännas lite rörigt med vad som hör till vad i beskrivningen.
Liksom i ”Den högkänsliga människan” nämns DOES inte innehållsförteckningen vilket är lite synd.
Just utformningen av refererandet i boken är en stor miss. ”Den högkänsliga människan” har ett index vilket denna saknar. Att lätt behöva kunna slå upp exempelvis hänvisningar är ganska behjälpligt. Förhoppningsvis ändras detta i nyutgåvor.

 

 

Annonser

OUTLANDER, om manlighet

Publicerat den

Serien ”Outlander” handlar om en brittisk kvinna, Claire, under 1940-talet som via en sorts portal  tar henne till 1700-talets Skottland där träffar sin stora kärlek, Jamie.

I avsnitt nio av säsong tre befinner Jamie och Claire på ett skepp. Det är en långvarig stiltje och männen utser en syndabock, en av Jamies vänner, som de lägger skulden på.

Visserligen handlar det om en kinesisk man det österländska sättet att vara, men det skulle kunna vara en beskrivning av en högkänslig man.
Mr Warren, som är en av passagerarna, avbryter lynchstämningen genom att fånga de andras uppmärksamhet. Han berättar att han var en framstående poet i det kinesiska hovet men tvingades fly då det krävdes att han skulle bli en eunuck. Från att vara upphöjd blev hans talanger som värdelösa. Kvinnorna han mötte var grova och saknade helt det som han älskade hos kvinnorna han tidigare mött.
Exemplet på DOES är att han först studerar fåglarna som antyder att vinden kommer. Han använder sig av empati för att rädda en man från att dödas och för att få de andra att reflektera över situationen. Detta skapar ett lugn och harmoni från hetska stämningar, misstro och vidskepelse (som bland annat att kvinnor på sjön betyder otur och ”svarta får” är skyldiga för stiltje).
Att dela med sig av sin sårbarhet som får andra att skämmas är mycket modigt. Han konfronterar det ”manliga” i situationen med sin egen upplevelse av manlighet, som är förnedrande. Mr Warren får svaret som tröst från en man som säger att han har hört värre.

 

Spejare,visselblåsare

Publicerat den Uppdaterat den

Högkänslighet jämförs ofta med hästar eller andra djur som varnar de övriga i flocken, stimmet osv.
Elaine Aron tar upp prästliga rådgivare som ett annat exempel. Detta kan kännas som en liten sliten jämförelse och det handlar inte bara om faror.
Det centrala är varningssystemet som slås på utifrån något intuitivt.

Provia_vagmarken_120-A40-1

Att säga ifrån, stå upp för sig har även sin grund i moraliska, etiska och av religiösa skäl. I litteraturen finns Henrik Ibsen ”En folkefiende” om en läkare som varnar för giftigt vatten (som Spielbergs ”Hajen” sägs vara inspirerad av).
Inom religionen finns det religiösa övertygelser som att man inte får ta emot blod från andra (artisten Prince är ett exempel). Vaccinmotstånd är ett annat exempel som inte har en religiös orsak eller att äta viss mat som är skadlig, ohälsosam (liknande anorexi).

Som högkänslig är man samvetsgrann mot det som inte känns rätt. Att stå upp är inte helt lätt då det beror både på mod (att inte vara rädd för följderna) och att intuitionen stämmer. Alla andra ser inte, känner inte eller bryr sig inte.

visselpipa

Ett modernt och mänskligt motsvarighet till de högkänsliga djuren är visselblåsaren.
När det gäller att varna för faror och missförhållanden (exempelvis ”Lex Sarah” och ”Lex Maria”) är inte lika kontroversiellt som när det gäller att avslöja statshemligheter som man anser att allmänheten bör känna till.
Med känslan för det subtila så skulle man kunna känna igen lögnare och bluffmakare. Detta kan vara knepigt man tror gott om andra och att inte lyssnar helt på signalerna som säger att något är fel eller att man tror på instinkten.
I dagens media- och informationssamhälle kan det kännas svårt att veta vad som är sant eller falsk.

Bloggen ”För sensibelt begåvade” tar upp Visselblåsare.

Ingmar Bergman 100 år

Publicerat den Uppdaterat den

Ingmar Bergman gillade inte värme och att fira födelsedag. Det är mycket av båda denna sommar och år.
Om Bergman som person finns det många olika åsikter men det går inte att komma ifrån känsligheten som präglade hans liv och filmer.
Hans häftiga humör kom till uttryck mot personer i hans omgivning som svartsjuka i relationer och sträng noggrannhet, som hans hushållerska märke av.
Man kan reagera på hur han behandlade skådespelare och filmarbetare. Sättet med att Bergman dominerade fick bemötas med att stirra tillbaka, vilket är det bra för att markera gränser. Det blev en respekt när personer i hans närhet sa ifrån.
En elak sida var att han gillade inte sina barn när de var små då de störde honom. Bergman beskrev sig som familjelat.
Ilska kan komma från relationen till föräldrarna, som hos exempelvis John Lennon, och rädslorna från barndomen. Ingmars föräldrar hade också häftiga temperament.
Erik, hans far, var känslig för ljud. Ingmar hade själv svårt för störande ljud och då inte bara när han jobbade.

IB
Ingmar Bergman har skapat Sverigebilden utomlands att svenskar är deprimerade och självmordsbenägna.
Själv reflekterade han över sin neurotiska sida men det fanns även en ljusare sida som märks i hans romantiska komedier. För honom var det mörka mer från hans egna ”dämoner” än att det präglade en världsbild, som Woody Allen förknippas med.

Det är lätt att tro på det neurotiska och tunga som högkänslig och inte se det positiva.
Detta märks särskilt om man är introvert.
Den introverta sidan var att Bergman nästan alltid bar liknande kläder. Resandet var egentligen inget han gillade. Socialt umgänge var tröttande och han drog sig lite för att träffa människor han inte kände. Att fira högtider och att fylla år gillade han heller inte. Han valde att bostätta sig på Fårö som var lite isolerat.

Caroline Krook tar upp Bergmans högkänslighet i ”Rastlös sökare och troende tvivlare”. Han var medveten om sin högkänslighet även om begreppet inte var känt. I en intervju sa han att han att det blir kortslutning när det blir för mycket intryck. Andra exempel på högkänsligheten var det taktila, med att han använde speciella strumpor och djup bearbetning, med religiösa och filosofiska frågeställningar, märktes i hans filmer. De religiösa frågorna var en kamp och Bergman kom fram till det heliga hos människan.

Kritik tog honom mycket hårt men det blev bättre med åren.
Magproblemen förstod han vara psykosomatiska men den störde honom när som helst även när det inte var stressigt. Musik var mycket viktigt men han kunde inte så mycket om musik och det var pianistens Käbi Laretei som blev hans fru som lärde honom. Tillsammans hade en sorts valfrändskap utöver deras kärlek.
Bergman kallade sig en ”tunnvägging” och som man hade han nära till det kvinnliga hos sig. Skådespelerskorna Elin Klinga och Julia Dufvenius vittnade om hans enorma intuition är andra exempel.

IMG_20180719_110624

Övriga källor:
Ingmar Bergman : en berättelse om kärlek, sex och svek av Thomas Sjöberg
Lusten och dämonerna : boken om Bergman av Mikael Timm

Gener

Publicerat den Uppdaterat den

För några år sedan visades dokumentären ”Min genetiska upptäcktsresa”, på SVT, där vetenskapsjournalisten Lone Frank forskade om sig själv med hjälp av genetik, kring frågeställningar om arv och miljö samt hjärnan med hur amygdalan fungerade.

2018-07-10 17.22.00
Hon skrev ”Mina vackra gener” (2010) som dokumentären utgick från, där bland andra Jay Belsky förekommer, som Elaine Aron, samarbetat med.  Dokumentären nämnde inte högkänslighet som tas upp i ett kapitel i boken om personlighetstyper med femfaktorsmodellen (Big five; neuroticism, extraversion, öppenhet, vänlighet och  samvetsgrannhet) och sårbarhetsgenen. Forskning på barndomens påverkan är av intresse för forskarna. I femfaktors modellen när det kommer in på att visa mer omtanke och djup nämns Elaine Arons forskning av Sensory Processing Sensitivity. De särskilt sensitiva kan finnas överallt i femfaktorsmodellen. Dessa karaktäriseras i sättet på hur de reagerar som att bearbeta information tar längre tid, de har mer känsla för subtila skillnader och en känsla för detaljer. Extra känsliga med en bra uppväxt klarar sig utan problem och även bättre än andra.

En intressant aspekt som påpminner lite om högkänslighet är skillnander mellan det västerländska och det österländska kulturerna med social känslighet med generna. I asiatiska befolkningar har man sett på gener som tyder på en ökad känslighet för social stress men mer ökad mottaglighet för miljöer som erbjuder mycket socialt stöd. Förre kaukasier är känsliga för social utstötning, utanförskap än de från Asien. I västerlandet sätter man ju individen främst. Studier som gjorts med högkänsliga är att känslighet är mer uppskattat i österlandet och de är inkluderande i grupper, än i till exempel USA.

 

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER

Publicerat den

Nu på bio går den svenska katastrof/krigsfilmen ”Den blomstertid nu kommer”. Alla kanske inte tilltalas av den genremässigt (den är en blandning av flera) och att den är  dystopisk. Effekterna är imponerande men den haltar berättarmässigt och karaktärspsykologin är ganska obegriplig..

Trots detta är det intressant hur känslighet, känslor skildras hos de manliga huvudpersonerna , som är extra svårt mellan fädrar och söner. Romantiska känslor är lättare vilket kan uttryckas i musik.

Sverige som är sårbart för en fientlig militär makt kan ses lite som en metafor för männens sårbarhet. Detta börjar också visa sig när pappa Björn och sonen Alex är tillsammans. Alex verkar vara en känslig kille som mest är intresserad av musik och sin kärlek Anna. Dessutom påminner Alex senare in i filmen om Avicii, när han blir ett musikgeni uppträdandes inför publik, säljer flera skivor och det är lite tjat att han skall turnera runt.

Med pappan blir det en krock då pappan är mer hårdför. Här påminds man lite om en dramatiserad scen i ”Sensitive the untold story” där den tuffe pappan inte vill att hans son skall vara vek och bli mobbas. Sonen skyddas av sin mamma.

Som i ”Sensitive..” kan man undra om det inte finns något känsligt under den hårda ytan.
Björn har känslor för sonen då han tillverkar en julklapp till sin son men det blir en konkurrens med hans fru tillgivenhet till sonen. Rent mansrollsmässigt säger att han gör allt för familjen, som att han försörjer den. Han blir frustrerad över att inte kunna visa sina känslor och att inte bli förstådd.
Ett annat tecken är Björns förmåga att upptäcka det subtila, inte inom familjen, utan tecken i form av hot mot landet. Han blir ”den tionde mannen”, som känner av att något inte stämmer.
Hans kollegor tror honom inte men hans iaktagelser är inte stolligheter utan han kopplar det politiska läget med det han observerar. Att någon inte lyssnar på honom blir heller inte bättre när det sker mitt under midsommarfirandet.
Not. I ”Zombieöverlevnad – din guide till Apocalypsen” tas också maskuliniteten upp i filmen.
Podden ”Everdahl & Karlssons Film TV” gör också en koppling till Avicii. Där berättas mycket om filmen.

 

Beredskap

Publicerat den Uppdaterat den

Högkänslighet beskrivs ofta som att hos djur kunna tolka signaler och varna flocken. Krishantering, om katastrofer inträffar har aktualiserats genom Zombieöverlevnad  och nu broschyren från  Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

En bok som man kan rekommendera är Anna-Maria Stawrebergs ”Prepping : att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta”. Där nämns prepping som ett sätt att komma ut i naturen. Det mindre bra är att de som håller på med prepping döljer detta för att inte bli förlöjligade. Som högkänslig kan man känna igen sig i detta med att verka udda. Knäpp eller paranoid vill man inte vara. (MSBs broschyr har också väckt lite löje på sina håll och kritik).

tent-311188_960_720

För högkänsliga är överlevnad ett förekommande begrepp. En av Elaine Arons bok har titeln ”Highly Sensitive Person: Workbook to Survive in an Overstimulating World” och det finns ”första hjälpen för högkänsliga”.
Högkänsliga har ju en slags automatiska beredskap med att känna av och ha ett säkerhetstänk genom oron. Man följer troligen mer föreskrifter som att ha på sig bälte i bil och buss som exempel.
Då man är påverkad av intryck och hur man känner sig så skapar det också en slags beredskap.
Man kan med sig exempelvis nötter för att inte bli ”hangry” och andra nödvändiga saker.
Nackdelen kan vara om man är i en ”bubbla”, inte tar till sig nyheter eller vill höra om oroligheter. (Krig är ett känsligt ämne för det flesta att ta upp)
En del kanske inte heller är så sociala, som att undvika grannar. Kontakt med bland annat grannar är viktigt vid en katastrof när man är tvungen att samarbeta och att samarbete är en naturligt i en svår situation.