Litteratur

”Orkidéer och maskrosbarn”, bok

Publicerat den

”Orkidéer och maskrosbarn – hur alla barn kan blomstra” av W. Thomas Boyce utkom 2019.
Maskros är ett svenskt begrepp på något som är tåligt och kopplingen är med blommors förmågor att växa. Orkidéer är mer sköra.  Orkidébarnet som är högkänsligt har blivit känt genom Charlotta Lagerberg-Thunes böcker. Orkidéer handlar dock mer än om anknytning som känslighet för påverkan av fattigdom och så vidare.

20200216_175437[1]

Boyce är barnläkare som studerat orkidéer och maskrosbarn.
Har har en personlig utgångspunkt då han tar upp sin relation med sin yngre syster. De hade båda likheter som utseendet. Tydliga skillnader började märkas när familjen flyttade, med en ny skola och att föräldrarna hade problem. Systern började må dåligt och hälsan blev mycket sämre. Systern beskrevs då som orkidé medan han själv var en maskros.

Olika berättelser, fall som Boyce stött på, blandas med forskning i boken.
I studierna är det kopplingar till stress och olika negativa förhållanden ställt mot två grupper av barn där orkidéerna är 20 procent och maskrosorna är 80 procent.
Indikationer på sårbarhet är att studera gener med samspelet med miljön. Ett annat sätt är Apgar, en forkortning, när man kontrollerar nyfödda barn bland annat med deras andning och då kan se hur motståndskraftiga de blir. Här kan man tänka på om man är skör från födelsen så betyder det inte att man är det hela livet.

Orkidéers stresskänslighet visas i en undersökning visades att de mindes sämre om testutövarna inte var vänliga mot dem. För dem som var maskrosor kunde däremot beskriva i detalj vad de såg.
En jordbävning i San Francisco kopplades till stressnivåer hos barn som skulle börja skolan. De teckningar som beskrev det otäcka med jordbävningen, med ras och människor som skadades, var gjorda av orkidéer medan de teckningar som beskrev det idylliska var gjorda av de som inte räknades som orkidéer. Förklaringen var att barnen bearbetade vad det upplevde med att beskriva verkligheten som den var.

Utvecklingspsykologiska perspektiv som ges är beskrivningar av olika barn. En flicka hamnar i fel sällskap och begår brott. Miljöaspekters påverkan tas upp i samband med att en pojke beter sig mycket utåtagerande och han testas för bly i blodet. I noterna nämns att miljöfaktorer påverkar barns utveckling, som att den allt bättre standarden är positiv för flickors mer tidigare utveckling.
Genetiken och epigentik omnämns som trauman som överförs i generationer (exempel förintelseöverlevare). Andra exempel är barnhemsbarnen i Rumänien med en gen som ledde till orkidélikande drag.

Högkänslighet tas upp kort på ett ställe i boken, då om en mobbad vietnamesisk flicka som hade oförklarliga magsmärtor.
Egentligen är högkänslighet och orkidébarn nästan samma sak mer än att det inte bedrivits så mycket forskning på högkänsliga barn. Aron har sammanfört sin forskning med Boyce forskning.
Barnen beskrivs på likande sätt med känslighet och överstimulering (ett barn nämns som emotionellt överbelastad).
En gemensam nämnare är också påverkan på dessa barn i form av positiv och stödjande miljö, en särskild mottaglighet.
Annat som kan tänkas vara högkänsligt är det Jerome Kagan kallade känslighet för de oväntade och främmande, ”Neofobi”. Dessa barn visade sig inte vara blyga eller fega. De kan vara som ”högsensationssökande” som att bestiga berg. Det dessa barn saknade var en trygghet inför nya erfarenheter och sociala sammanhang.
Däremot blir benämningen överkänslig annorlunda. Inga barn är osårbara när det gäller våld och misshandel men reaktioner på miljöer kan man säga att det finns en överkänslighet. Överkänslighet och högkänslighet är inte samma sak och det går inte att koppla överkänslighet till en personlighetstyp.
Orkidéer är sämre på att återhämta sig och överleva jämfört med maskrosor. Forskning har dock visat på  att det socioemotionella tillståndet i familjen påverkar stressreaktiva barn som antingen blir sjukast eller friskast.

Thomas Boyce menar att orkidéer och maskroser är en skala där man hamnar inom. Man kan inte strikt dela in barn i två olika kategorier.
Boyce menar att han hade lite av orkidé av sig även om han räknas som maskros. Hans lillebror var ett mer renodlat exempel på en maskros.
I detta är min enda kritik mot forskningen. Med tanke på Michael Pluess forskning som visar att det finns även ”tulpaner”, de som är tåliga men även har en del känslighet i sig.
Egentligen borde det då vara tre kategorier men beskrivningen av temperament hos barn tolkas olika och det påverkar antalet temperament.
Boyce förhåller sig till låg och högreaktiva barn. Han har även kollat studier som Jerome Kagan gjort på dimensioner på temperament som de med introversion, systematisk benägenhet för svag anpassningsförmåga, sensorisk känslighet och Jay Belskys undersökning av negativt föräldraskap med barn som har negativ emotionalitet.
Bådas studier kunde kopplas till den extrema neurobiologiska reaktivitet som var utmärkande för orkidébarn.

Boken avslutar med att avfärda myter och stereotyper kring barn. De finns inget fel hos dem, som man kan skylla på eller måste ändras. Felet ligger i omgivningen. I dessa stereotyper kan man tänka på neurotikern, dem som fortsätter att vara negativa, nervösa. Så är inte fallet utan de blir bättre om miljön förbättras. En annan tänkvärdhet är att det är lätt att tänka att maskrosorna är mindre (emotionellt) känsliga för att de är mer tåliga. Vissa kapitel kan kännas att de går lite utanför ämnet vilket gör boken lång att läsa men det är ett intressant ämne med forskningen. Det bästa är att Boyce är personlig och det är gripande att han nämner skuld över när han frågar sig om hans sjuka sjuka syster kunde fått hjälp.

Gott nytt år(tionde)!!!

Publicerat den Uppdaterat den

painting-of-fireworks-128872
Så slutar decenniet då högkänsligheten som begrepp till Sverige. Svenska dagbladet hade en artikelserie 2012 och samma år kom ”Drunkna inte i dina känslor” ut.
(Fem års jubileet togs upp här)
2014 satte Sarah Nilsson upp ”För sensibelt begåvade” som fick en uppdatering 2018. Elaine Aron besökte Sverige med föreläsning och workshop 2015 kom ”Sensitive the untold story”. 2017 utkom Else Marie Bruhners ”Högkänslig…än sen då?” och Märtha Louise och Elisabeth Nordengs ”Född sensitiv” kom ut på svenska och 2018 Tom Falkensteins ”Den högkänslige mannen” på svenska. Ett par HSP-poddar sändes och Leveby och Klars podd hade en final med en kryssning.
I år utkom  ”Sensitiva barn” och Jonaz Juuras Från foten av Tibidabo till Vysehrad”.
En mängd föreläsningar har hållits runt om i landet och kurser har startats.

2020 har ”Sensitive in love” premiär i USA och Elaine Aron ska ge ut en bok om högkänsliga föräldrar.

 

”Sensitiva barn”, bok

Publicerat den

Högkänslighet är ett medfött temperamentsdrag och det är bra att utgå ifrån barn när man tar upp ämnet. Elaine Arons ”Det högkänsliga barnet: att växa och må bra i en överväldigande värld” kom ut på svenska 2014 och det kan vara dags för en uppdatering.
Else Marie Bruhner tog om högkänsliga barn och tonåringar i ”Högkänslig…än sen då?” men detta berördes kort.
När boken ”Sensitiva barn – Det högkänsliga barnet från nyfödd till tonåring” lanserades i Sverige i november var det mycket fokus på prinsessan Märtha LouiseTV4 Nyhetsmorgon och i Dagens nyheter. I SVTs morgonstudio och TV4s Efter fem togs det mer upp om boken.

SensitivaBarn

Arons bok inriktades något mot USA, då den upp collegemiljön. I Danmark har högkänsliga barn uppmärksammats och det finns flera böcker på danska och norska. ”Sensitiva barn” utkom först på norska och det märks med Märtha Louise och förekomsten av sjuttonde maj. Sveriges förening för högkänsliga, SFH, och svenska forskarrapporter har bidragit med de svenska inslagen. Norge verkar vara framstående med EQ-förskolor som nämns i boken och de personer i boken som jobbar med barn har insikt i högkänslighet (förskollärare, barnmorskor, terapeuter).

Boken inleder med vad högkänslighet är med nya forskarrön för att efterföljas med det som kännetecknar högkänsliga barn.
Kapitlet ”Född sensitiv” är lite av en uppföljare till boken ”Född sensitiv” som tog upp Märtha Louise och Elisabeth Nordengs egna erfarenheter och som också nämnde barn. Här är lite mer om Märtha Louise skilsmässa med Ari Behn, som saknades i den boken, och det tas även upp med att vara gravid som högkänslig.
Det positiva hos högkänsliga barn är med kapitlet ”Det trygga, det sensitiva barnet”. Avsnittet ”Fördelaktig känslighet” här är mycket bra för att betona det positiva med draget. Känslighet får annars en negativ klang.
Kapitlet efter är inriktat till föräldrar, ”Föräldrar till ett högkänsligt barn”, där det bland annat handlar om känslohantering.
Familjelivet tas upp med barn som inte är högkänsliga. Förskola (med EQ-förskolor),  skolor (med Waldorfsskolor som Märtha Louise tog sina barn) och tonåringar. Några yogaövningar avslutar boken.

Boken har några fallbeskrivningar, exempel på högkänsliga barn varvat med Märtha Louise och Elisabeths egna berättelser. Här får en högkänslig pappa, Aria Dylan, komma till tals.  Några av fallen som nämns känns inte så generella för högkänsliga barn och för övrigt finns det lite som nämns som kan gälla för alla barn, som en barnmorska tar upp.
Upplevelser av att vara gravid som högkänslig har annars Kajsa Ingemarsson nämnt i en av sina böcker. Graviditet ökar sensibiliseringen och mödrar får oftast den anpassning de behöver. Det som kan vara lite annorlunda här är att högkänsliga kanske vill föda hemma fast det kan innebära risker.

Det som kanske inte känns så vetenskapligt, speciellt är några av de barnexempel som tas upp men detta vägs upp av den forskning och studier (av Cecilia Åslund och Nina Eklund Tegar) som nämns som ger en validering. Sociala medier och spelandet skulle behövt lite forskningsunderlag på när det gäller högkänslighet för att inte verka för allmänt. Å andra sidan är detta moderna exempel som med krav och identitetsskapande som högkänsliga barn och tonåringar ställs inför.
Balansgången är bra på att lyfta både högkänsligas förmågor och utmaningar som barn och föräldrar upplever. Det är inga svåra fall som beskrivs men det nämns att det kan lite svårigheter med konflikter för barnen med lärare. Här hade man önskat lite hur barnen upplever simning och duschning i skolan som exempel.
De sakkunniga experter som är med som Dora Thorallsdottir, gestaltterapeuten Siw Stenbrenden och barnmorskan Tone Dyran Smith är intressanta.
Det är också Ted Zeffs sista bidrag om högkänslighet. Kanske inget nytt om högkänsliga pojkar i sig men det är tänkvärt att bland små barn är det det pojkarna som gråter mest när barnen är frustrerade.

”Sensitiva barn – Det högkänsliga barnet från nyfödd till tonåring” är lätt att läsa och överskådlig.
Det finns gott om böcker för barn men dessa utgår mer från majoriteten av barn och alla barn är inte lika. Det är då en välbehövlig bok, inte minst för att lyfta fram högkänsliga barn till de som möter barn, som vuxna och personal som jobbar med barn.

Ted Zeff till minne

Publicerat den Uppdaterat den

Dr Ted Zeff har somnat in efter en lång tids sjukdom i cancer. Under sin sjukdom anamade han andlighet, Buddhism och fick sitt spirituella namn Dayalu.

Zeff var framstående inom högkänslighet för högkänsliga män, som med de böcker han skrivit. Han talade om högkänslighet med sån entusiasm i de intervjuer han medverkade i.

Han har varit i Skandinavien där han deltog i ett seminiarie om högkänslighet. Själv har jag deltog i en workshop onlinedär Zeff tog upp kopplingen med ayurveda och högkänslighet.
Som Jim Hallowes bakom Highly sensitive people, (avled i cancer tidigare år) jobbade Zeff med hälsa för högkänsliga och då främst inom sömn.

Böcker

Fyra böcker av honom finns utgivna. De finns inte på svenska vilket är lite synd med tanke på skandinaviska bidrag i en av böckerna.
Ett undantag är en intervju med honom i Ihrén Abrahamssons ”Upptäck känsligheten : din gömda kraft!”

The highly sensitive person’s survival guide

Hans första bok om högkänslighet ger tips hur man hanterar överstimulering. Råden är att ta det lungt, som att gå långsamt i naturen, förbereda sig inför olika saker man ska göra, helning, tips på terapier som örter, skapa en bra arbetsmiljö, ha en god sömn och äta rätt.
Här nämns även förslag om hur man ska bemöta andra människor som till exempel grannar som stör med ljudnivåer. Humorn är en viktig del som man kan tänka på.
Döden tas upp (”There is no death”) där man på den andra sidan kan se det positiva med att det finns ingen tidspress och inga mobiltelefoner.

hspsurvival

The strong sensitive boy

Den första boken om högkänsliga män, som bygger på intervjuer från trettio män. Här tas utmaningar upp för känsliga pojkar, relationen till mamman, när pappan inte kan anknyta till sin son, skolan, få och behålla vänner, sport, lek under lek, hur man ökar självkänslan, att leva med djupa känslor, den känslige tonåringen och den unge vuxne, frågor och svar samt avslutande med råd.
Boken skiljer sig något från Falkensteins ”Den högkänslige mannen” då den mer tar upp pojkar, unga män och relationen till föräldrarna.

strongsensitiv

Raise an emotionally healthy boy

Liksom Elaine Arons ”I mötet mellan kärlek och makt” handlar boken inte om högkänslighet men det finns små referenser till högkänslighet. Den saknar även ett förord av Aron.
Den banbrytande ”Raise an..” är lite av en motreaktionen mot hur samhället och synen är på manlighet, med stereotypisering, attityder, intryck från medier och andra människor om hur man skall vara.
Boken tar upp om att kunna visa empati och känslor, hur mammor ska uppfostra en emotionell uttrycksfull och medkännande pojke, pappans roll med att visa hur pojkar blir självsäkra och emotionellt hälsosamma, skolmiljöns funktion att fostra emotionellt hälsosamma pojkar, emotionellt hälsosam och respektfull manlig vänskap med mera.

Raiseboy

The power of sensitivity

För egen del är det en av det mest betydelsefulla böckerna om högkänslighet då den kom precis när jag landade i högkänsligheten och titeln var då passande. Den började vågen om att lyfta fram det positiva om högkänslighet. Boken spinner lite vidare på ”The highly sensitive person’s survival guide” som med hälsa men den utgår från högkänsliga från tio olika länder där Zeff mest kommenterar berättelserna.
Karriär, dieter, hitta sin identitet, vänskap, läkning av skam och beroende, helning genom ljud, högkänsliga barn, sjukhus, läkare, att leva med en icke-högkänslig, att ta beslut, meditation, att bli vän med högkänligheten, oljud, äldre, att släppa skuld, risktagande, egenvård, somatisk och andlig helning, att säga ifrån, att resa, unika utmaningar för högkänliga män och att ta sig igenom sorg.

powersens

 

 

 

 

”Trotsa vildmarken”

Publicerat den Uppdaterat den

”Trotsa vildmarken: om att finna tillhörighet och mod i en polariserad värld” är Brené Browns fjärde bok på svenska. Brené Browns böcker är lätta att relatera till då hon själv har gått igenom, blir påmind om det hon tar upp.
Hon inleder med en personlig berättelse och refererar, återkommer lite till ämnen i sina tidigare böcker, som att vara operfekt och sårbar vilka är högt relevanta för högkänsliga. Brown nämner bland annat rädslan för glädje (glädjefobi) och  tacksamhet vilket hjälper mot dett, som hon tog upp i ”The call to courage”.

20190723_0845071.jpg

Det  introverta förekommer med att hon skiljer på att vara ensam och att vara själv. Att känna sig ensam är inte bra och, som till exempel C.G Jung (en annan INFJ) menade, så är det det värsta att känna sig ensam bland andra människor.
Att vara själv, ensam är en del av det som knyter an till att vara i ”Vildmarken” som både handlar om tillhörighet och att stå själv, vilket kan ses som motsägelsefullt. 

”Trotsa vildmarken” är lite mindre åt det personliga och mer det kollektiva, med händelser, tendenser och sociala medier.
Brown skriver att hon reagerade mycket starkt på ett citat om ”att man blir fri när du inser att du inte hör hemma någonstans – att du hör hemma överallt – ingen särskild stans..” Att inte höra hemma någonstans var Browns största smärta. Alla som blivit mobbade, utfrusna, blivit dumpade och förlorat en nära vän kan instämma i detta.

Brown tar upp flera händelser som en skolskjutning, en visning av en Harry Potter-film och Challengerkatastrofen där människor gått igenom något tillsammans och det uppstått en samhörighet genom de känslomässiga upplevelserna. I detta nämns även begravningar där det har en stor betydelse att man deltar och delar sin sorg.
Att uppleva något positivt i det kollektiva är viktigt i en allt polariserad värld. Brown nämner ensamheten, en andlig kris och polariseringen med ekorum (gruppering där alla tänker lika) och fallanger, politiska-/åsiktsgrupperingar.

Tillhörighet är något som man som högkänslig kan känna har en stor vikt.
Facebookgrupper kan då bli ett tillhåll. Brown menar att sociala medier är ett bra sätt att skapa kontakter men det blir inte en riktig gemenskap, riktig empati eller äkta tillhörighet som sker i verkligheten med riktiga människor. 
Möten i verkligheten är hälsofrämjande och förlänga livet, enligt författaren Susan Pinker som det refereras till.
Idén med att vara med en grupp som till exempel mot rasism är bra men det är ingen äkta gemenskap när man har en gemensam motståndare. Dessutom kan det leda till nedsättande ord om motståndare, vilket är en avhumanisering som Brown tar upp. Avhumanisering är egentligen lite svårt eftersom det är naturligt med att vilja känna tillhörighet. Skräckexempel på detta är folkmord.
För högkänsliga med den emotionella mottaglighet anser jag att det inte bra med att manipuleras med hets. Det är då bättre med att vara i partier, rörelser, exempelvis miljörörelsen, som är positiva, för en stor allmänhet och inriktat mot framtiden.
Man får även råd att hantera hat, som uppstår i meningsskillnader och bemöta skitsnackare, de som inte är intresserad av sanningen.

När det gäller högkänsliga så Elaine Aron har varit inne på liknande som tas upp i ”Trotsa vildmarken”, med att hon är emot ”ett vi och ett dem”, uppdelning av högkänsliga och icke-högkänsliga. Som minoritet kan det lätt bli så. Om man utgår från att det är tjugo mot åttio procent och att inte dela in att det är tre temperament som människor delas in i.
Brené Brown är främst förknippad med att ta upp sårbarhet, som till exempel refereras till i ”Sårbar man”.
Denna bok är mycket gångbar med att kunna ”navigera” i en tid med sociala medier, mängder av tyckanden, uppmärksamhetsiver, falska nyheter, konspirationsteorier med mera och att kunna se bortom detta i samvaro med andra eller att vara för sig själv. ”Vara den man är” ett bra ledord då man försöker anpassa sig för att tillhöra något. Som högkänslig kan jag tänka att det inte alltid behöver handla om en tillhörighet utan att uppleva att man är i ett sammanhang utan ett ‘ego’ som del i en publik i vad det nu kan handla om.

”Sårbar man vägen till inre styrka”, bokrecension

Publicerat den Uppdaterat den

Det finns ett antal böcker där högkänsliga berättar, som Ihrén Abrahamssons ”Högkänslig?: Ytterligare 21 Anledningar Att Älska Det!”, ”Född sensitiv : våra berättelser” av Prinsessan Märtha Louise, Elisabeth Nordeng, Ted Zeffs ”The power of sensitivity”, Pia Rockströms ”Högsensitiva berättar” (båda som har några berättelser av män) och Tinas Jönssons böcker.

Thomas Anderson berättar sin egen historia i ”Sårbar man vägen till inre styrka”. Här är det en längre berättele än upplevelserna i intervju exemplen i Tom Falkensteins ”Den högkänslige mannen” och det blir lite mer ingående än i Märtha Louises och Elisabeth Nordengs bok (troligen för att Märta Louise är en så känd person).
Områden som gås in på är Thomas liv med arbete, relation, retreat och resor. Relationsaspekten är intressant då det inte tas upp så mycket i litteratur om högkänslighet, mer än i Aron ”Den högkänsliga människan och kärleken : låt kärleken bli din vän i en överväldigande värld”. Hur är det var i en relation och hur är det att lämna en relation? Detta blir lite mer specifikt med det manliga då det handlar om känslor men även svårigheten med att visa känslor, vilket Thomas tar upp om sina relation till kvinnor. Här är kan det bli skydd från att visa känslor.

Temat med boken är att visa sig sårbar. Att vara högkänslig kan förutsätta detta men kopplat till manlighet, som Thomas gör, så handlar det om det psykiska välmåendet hos män. En tuff attityd till allt är inte så hälsosam. Thomas reflekterar över högkänsligheten på några ställen och det får en kort beskrivning i inledningen, som att knyta an till DOES (att E står för empatisk förmåga och empati blir lite tårta på tårta).

Dragen av högkänslighet känns igen med att vilja vara behjälplig, fixa åt andra, tänka efter noga med vad man säger, planera istället för vara mer spontan, undvika våld och drabbas av utmattningssyndrom. Sen finns det där att inte känna sig som andra, att uppleva sig vara annorlunda och fundera på att ta sitt liv. I slutet refereras själmordtankar till statistik över män som begår själmord. Män saknar nära vänner och kommunicerar inte med känslor som kvinnor gör, som Anderson reflekterar över.

”Sårbar man..” är en öppenhjärtlig berättelse om att förändra sitt liv och dela med sig av detta. Grupper på Facebook är fyllda av personer som skriver om sina problem, sitt innersta, söker bekräftelse och uppmärksamhet. Då är det mer modigt och föredömligt att visa sin sårbarhet och öppenhet i en bok. Man får lära känna en persons genom sin berättelse. Litterärt och i pjäser finns det ett slags avtal mellan publiken och den som skildrar, gestaltar berättandet. Inte det flödet i anonymitet i sociala medier där man knappt känner personerna.

Balansen med dela med sig, skildra känslor är bra, med att nämna gråt, utan att unvika att det blir för mycket, att ‘vältra’ sig i det. Anderson skildrar sina känslor på ett mycket bra sätt. Högkänsliga författare har en slags mån om sina läsare.
Ibland snuddas det vid saker man skulle vilja veta mer om men då skulle det bli för privat och utelämnande av sig själv eller någon annan. Små antydningar med relationen till släkt och barndomen nämns men det är ingen bild av trauman eller anknytningsproblematik.

En viss tendens till självupptagenhet kan det bli utifrån att boken baseras på dagboksanteckningar om vardagshändelse. Fokus från detta blir i möten med andra personer som han mött under sina vandringar i El Camino, som ger andra perspektiv.

Som lyftes på en föreläsning är intrycket att ändra sig kan te sig som enkelt. Ihrén Abrahamsson och Tina Jönsson har skrivit om sina resor till personlig utveckling som högkänsliga, med talande titlar om att älska sin högkänslighet och till exempel hitta sin plats. I denna bok blir det ett lyckligt slut på berättelsen. Många högkänsliga kanske inte har de förutsättningar till förändringar, på grund av ekonomi, hälsa, socialt nätverk eller flyttbarhet. Det som ges är inspiration, att man inte är ensam och att få reda på om möjligheter som retreat (där nämns en bra övning att ta lära sig emot ‘nej’).

Bokens upplägg är lättöverskådligt. Visserligen handlar det om en separation men det är ingen tung läsning och det finns en hoppfullhet. Att det är en man som väljer att skilja sig är lite ovanligt.
Beskrivningen om det teoretiska om högkänslighet nämns som hastighet. En synpunkt här att det saknas lite referens till där det förekommer ”forskning om högkänslighet menar..”. Ted Zeff blir referad till med ”Raise an emotionally healthy boy” om studier med känsliga flick- och pojkspädbarn.
Boktipsen i ”Bokmeny” med kommentarer är bra. (Tack och lov ingen ”Drunka inte i dina känslor”) Kanske hade det behövts beskrivningar om förlag och år, för att veta när böckerna kom. Avslutande reflektioner, som ämnet om rädslor, är bra om man vill använda boken i ett studiesyfte.

Jag hade först en viss tveksamhet till ämnet med omslaget som att det skulle handla om ifrågasätta manligheten och väcka en debatt. Normerna sitter i de patriarkala strukturerna är djupa och finns redan i uppfostran. Me-too nämns och det är bra att Anderson inte vill lägga skulden på någon utvald. Man kan se olika infallsvinklar med boken, som sårbarhet, dagens samhälle med struktur där man ska ha jobb, familj och bostad, manlighet och högkänslighet.

Främst vill jag lyfta ”Sårbar man” som ett exempel på en manlig ”empowered HSP” då det mest förekommer kvinnor som förändrar sina liv. Inom litteraturhistorien finns det också flera exempel, men inte om högkänslighet, utan då mer som en feministisk synvinkel.
Denna bok är väl värd att läsa och hör hemma bland måste-läsas, kanonbildningen över högkänslig litteratur.

”Min bästa tid”, bok

Publicerat den

”Min bästa tid: Om kärlek, hälsa, sex, vänskap och andlighet” (2012), är fortsättningen på Jane Fondas ”Mitt liv så här långt” (2006).
Den första var mer av en biografi om hennes liv med relationen till sina föräldrar, män och karriär. ”Min bästa tid..” utgår från hennes ålder (hon var då i 70-årsåldern) och andra i hennes åldern, ”den tredje akten” som hon kallar det, med bland annat forskning kring hjärnan.

MinBästa

Fonda nämns som högkänslig bland internetartiklar över kända personer som är högkänsliga, har drag av högkänslighet.
Högkänslighet är inget som nämns i boken utan man får mer se ”mellan raderna” som hennes hjälpsamhet, intresset för psykologi, samlande av lärdomar, livsfrågor, hälsa och relationer som hon är engagerad i.

Personlighet, temperament, karaktär, med stöd av George Valliants ”Aging well”, tas upp i en del av boken. Jane Fonda har fått det tillbakadragna av sin far och det mer sociala och depressionerna från sin mamma, som hade en bipolär sjukdom.
En del högkänsliga kan känna igen sig med att leva (större perioder) i ensamhet och i anknytingsmönster. Hon behövde män för att bekräfta sig och blev ihop med auktoritära män.  I ”Mitt liv så här långt” tog hon upp mer om detta som att hennes mor tog sitt eget liv då Jane var barn.

Främst utgår hon ifrån könsidentiter om hur det är att vara kvinna som äldre men
eftersom hon reflekterar över relationen till sin pappa och sina män kommer hon även in på manlighet. Mäns hälsa, ”pojkkoden”, som Ted Zeff tar upp, beskriver hon där ”hjärtan går under jorden” vid 5-6 årsåldern när pojkarna börjar skolan och de övergår till ”hjärnan”. En slags motsvarighet senare, i puberteten.
Manlighet är att försörja andra och krig (Joshua Goldstein ”War and gender”). När männen blir fattiga går de ut över deras kvinnor iform av våld. Fredfrämjande verksamheter motarbetas som t.ex inom USAs regering (Dick Chaney). Alexitymi nämns som att det är 80 procent män, enligt Don Levant, som lider av att inte kan uttrycka och identifiera sin känslor.
Kulturella, psykologiska faktorer och inte bara biologi, spelar in i könsstereotyperna, enligt Carol Gilligan. Detta förbättras i den tredje akten.

En annan gemensam nämnare med högkänslighet är att hon beskriver att i ålderdomen upplever man relationer mer intensivare. Högkänsliga upplever relationer intensiva men i ålderdomen finns det mer tid då man inte behöver anpassa sig till arbets-, familjelivet. Då kan det också vara lättare att acceptera sig själv.

Från ett hälsoperspektiv är hur barndomen påverkar vuxenlivet. För högkänsliga påverkar barndomen de positiva eller negativa sidorna dominerar.
Detta blir intressant att relatera till det Fonda refererar till George Vaillant forskning (”Aging Well). Barndomen har stor betydelse i tidig medelålder men inte senare i livet. En bra barndom är naturligtvis ett bra vaccin men dålig barndom behöver inte innebära ett olyckligt liv.

Vissa delar i boken är mindre intressant eller relavanta men det finns många intressant som referenser till forskning, kostråd, hur man mediterar och beskrivningar av rörelseövningar. En smart tips är att man ska hålla sig till inköpslistan när man handlar. Bra att vara förberedd och det kan vara lätt hänt med alla intryck och erbjudanden att man faller för dessa.