Fantasy

AVATAR: THE WAY OF WATER, bio

Publicerat den Uppdaterat den

Uppföljaren till filmen som kom för tretton år sedan. Den satte standarden för en 3D-film, som sedan försvann för biofilmer. 3D är något som en del kan ha svårt för, men regissören James Cameron är den som utnyttjar det bäst. Oftast är det djupet i bilden med 3D men här även det som kommer utanför bilden som rollfigurerna och föremål som sticker ut ur bioduken. Kanske det är störande för en del med ”eldloppor” från bioduken men det är fantastisk med det visuella i djungel- och havsmiljöerna. Sen blir det mer att hamna i rollfigurernas synvinkel som när någon vaknar upp och det blir helt suddigt för oss med 3D glasögonen.

I förra Avatar var temat människan exploatering för att utvinna mineraler för att kunna försörja Jorden, gruvdriften. Skogsskövling är det även här men exploateringen vidare till havet där jakten på valliknande varelser för tankarna till val-, buffel- och hajjakt där djuren innehåller en värdefull del för människan. Biodiversitet kommer det också in på. Bokstavligt är det inte att vi människor skulle koppla in oss på de organiska livsformerna som navi’erna som i filmen utan om ett ekosystem man inte kan förstöra. I detta ingår artdöden och det finns paralleller med det märkliga varelserna i filmen med djur på Jorden, som dött ut (exempel Svinfotingen),

Avatar: The way of water är fiktion med lärdomar om att till sig. Energier kommer oftast på tal i webinarier och i ”summits” med högkänsliga coacher och förespråkare. Här är energier som är till låns som ledan lämnas tillbaka när en livsform där. Mindfulness nämns också i filmen och en av huvudfigurens söner har behov av medveten andning då hans hjärta slår fort.

”GREMLINS”, temperament

Publicerat den Uppdaterat den

”Gremlins”, filmen om det gulliga österländska djuret som klonar sig och klonerna blir till monstrerna gremlins, firar 35 år.

Filmen kan ses som en allegori över barn som växer upp, blir tonåringar som tar över och förstör.
Den har ett tema med det österländska, med visdom, som det västerländska inte kan hantera.

”Gremlins” är en sorts varelser som förstör teknik. Det är en teknikuppfinnare som står bakom deras uppkomst, när han i smyg skaffar en mogwai i Chinatown.
Mogwaien kallas för Gizmo, som betyder ‘manick’ . Gizmo har högkänsliga drag med att vara ljus- och ljudkänslig (överstimulerad), är anpassningsbar, kreativ, musikalisk och snappar upp från exempelvis filmer (djup bearbetning), empatisk (känner när någon är ledsen), samvetsgrann, hittar inte på dumheter och är bra på att upptäcka faror (känsla för subtiliteter) med att vara en hjälte på slutet.

IMG_20191223_190026Gizmo kan man säga är en orkidé då man får vara aktsam mot honom i hanterandet och känsligheten. Om han blir blöt får han kloner, mer okänsliga varelser, tulpaner. När dessa i sin tur äter efter midnatt blir de monster, mer tåligare, maskrosor, som ger sig ut i samhället.

”EN KOMIKERS UPPVÄXT” och ”DOCTOR SLEEP” – mobbing och döden

Publicerat den Uppdaterat den

I diskussioner om vilka kändisar som kan vara högkänsliga nämns Jonas Gardell (jag har hört att han stört sig på sin pappans ätande) och Johan Rhenborg, vilket HSP-podden tar upp.

Gardells ”En komikers uppväxt” är inte så tydligt kopplat till högkänslighet. Visuellt är det en fantasivärld med ett troll i tv-serien och när huvudpersonen Juha slänger iväg en tysk kaka som flyger iväg i filmen. Juha i filmen gillar trolleri, vilket kanske är lite högkänsligt med tanke på Woody Allens och Orson Welles intresse för det.
Hans vänner, Thomas och Jenny, verkar mer känsliga i filmen än i serien, som Thomas med sitt något sköra utseende. Ur anknytnings synpunkt tycker Jennys mamma ned henne när Jenny gör sig kvinnlig med smink.
Rhenborgs Juha är mer känslig än Björn Kjellmans i serien, som är odräglig även som vuxen där han är hånfull även i TV.
Serien har en mörk ton och även filmen, där det är lite mer explicita skildringar av händelser.

”En komikers uppväxt” är tänkvärd utifrån barns upplevelser med uppväxt, skolmiljö, relationen till andra barn och vuxna. Det nämns om att bli älskad och i filmen med metaforen att passa in i en glassko. Fast varför är det att bli älskad så viktigt när det handlar om att bli sedd, bli värdigt eller vänligt bemött och behandlad? Juhu säger att han inte kommit någonstans även om han är en känd komiker.
Barndomen och uppväxten formar. Hur möter man sina rädslor? Man vågar inte stå upp för de svaga utan följer de som trakasserar.
I scenen där Juha som vuxen möter mobbaren Stefan blir detta tydligt. Han säger ”du har inte förändrats ett dugg” vilket Juha förnekar.
Här kan man komma in på den högkänslige mannen som kanske hellre tar till humor än att att börja slåss. Som att ta ett exempel så började Robin Williams skämta då han blev mobbad,

TV-serien ”En komikers uppväxt” kan ses på Öppet arkiv.

Döden förekommer i ”En komikers uppväxt” och även i Stephen Kings ”Doctor Sleep” är det mer av detta.

”Doctor Sleep” är uppföljaren till Stephen Kings ”The shining”. Huvudpersonen Danny har inte blivit komiker som Juha utan blivit alkoholist för att komma undan demonerna (här spökena från Overlook hotell).

Elaine Aron har nämnt döden och hur vi hanterar det.
I denna film skildras det på olika sätt. Dels är det hemska, där en kult tar livet av små barn för att få i sig deras livsande, och dels i form av det som inträffar i ålderdomen, här som ett insomnande . Scenerna på hospis är fina med värme, empati med det stöd som en medmänniska kan ge (huvudpersonen får sitt öknamn av detta).

Danny har ”skinandet” en speciell egenskap, en ”gåva” som även andra i filmen har. Det har inget med högkänslighet att göra mer än att visa en förståelse för andra. Men det är  gemensamt med att skall man berätta för andra om man har en gåva, något som kan uppfattas som annorlunda eller ska man dölja det?

”ROCKETMAN”

Publicerat den Uppdaterat den

Förra året kom filmen om Freddie Mercury, ”Bohemian rapsody” och nu en ny film om en brittisk (högkänslig) musikstjärna, Elton John (spelad av Taron Egerton).
Berättandet skiljer dem åt med att ”Rocketman” blandar lite fantasi, drömmar och musikalinslag där musikstycken är mer anpassade till handlingen. Mer magisk realism i stilen än realism, som kan passa den högkänslige.

Här får vi mer en psykologisk förklaring till huvudpersonens anknytningsmönster än i ”Bohemian..” Mercury kämpade mot sitt lyte (tänderna) och John med att få sina föräldrars uppmärksamhet, erkännande.
Musikaliskt ville de förändra, expandera sin musik i olika stilar. Båda hade dålig självkänsla, sökte efter kärlek, var medberoende och hade svårt att ta emot kärlek (från en vän/bandmedlemmar) och valde att bryta från dem. För Mercury var det bandet som stötte honom och för John var det låtskrivaren Bernie Taupin.
Man kan fundera om Taupin också var högkänslig med att han accepterade och visade (platoniskt) kärlek till Elton John. De blev som bröder, ett valfrändskap och en slags dyad (enhet) med kombinationen mellan Taupins texter och Johns musik som gjorde Elton John till en stor stjärna. De har hållit ihop i alla år utan att bråka även om (i filmen) relationen fick ett avbrott vilket kan hända på grund av kändisskapet.

Kanske spelade det in att Reginald Dwight (Elton John) var endabarn, med att vara utsatt, men högkänsliga plockar upp signaler från sina föräldrars relation (Carl G. Jung var ett exempel på detta) som påverkar barnet.
Det som har forskats och skrivit om högkänslighet är hur extra viktig anknyningen är mellan föräldrar och barn. Detta kan vara svårt när föräldrarna själva har svårt att visa känslor.
I detta kan det också vara en stor krock mellan det högkänsliga temperamentet och temperament som inte är högkänsliga. Elton John beskrivs som blyg och extrovert introvert som kan vara en antydan om högkänslighet.
Uppmuntan och empati har en stor vikt för att bli stärkt. När Elton Johns inte fick detta från föräldrarna ledde det i hans fall till olika former av missbruk.
Lösningen är att nå det inre barnet som Elaine Aron tar upp i I mötet mellan kärlek och makt : släpp taget om destruktiv självvärdering.

Berättelser om barn som har talang, framtidsdrömmar  men inte blir sedda känns igen, men också att det också finns en annan person i närheten som är förstående och lyssnar. Talangen hos Elton John var musikaliteten där han kunde lyssna på musik och sedan spela upp den på piano utan att läsa noter. I djup bearbetning kan högkänsliga göra saker genom att bara studera och titta på. Musikaliteten kan man säga är fördelskänsligheten, en kraft att ta sig ur det negativa men för mycket, med turnerandet,  blir till en stor press.

”GRÄNS”, natur

Publicerat den

”Gräns” bygger på en av John Ajvide Lindqvist noveller om Tina som jobbar på tullen och träffar Vore som kommer att förändra hennes liv. De är nämligen troll.

Nu är ju inte högkänsliga troll eller har superkänsliga luktsinnen men det finns igenkänning ändå. Närheten till natur och djur är några exempel. Den handlar om att finna sin rätta natur och var man platsar i samhället.
Huvudpersonen Tina slits mellan de mänskliga och sitt ursprunget, det trollska. Det högkänsliga är att hon är empatisk och samvetsgrann.