Barn

”Orkidéer och maskrosbarn”, bok

Publicerat den

”Orkidéer och maskrosbarn – hur alla barn kan blomstra” av W. Thomas Boyce utkom 2019.
Maskros är ett svenskt begrepp på något som är tåligt och kopplingen är med blommors förmågor att växa. Orkidéer är mer sköra.  Orkidébarnet som är högkänsligt har blivit känt genom Charlotta Lagerberg-Thunes böcker. Orkidéer handlar dock mer än om anknytning som känslighet för påverkan av fattigdom och så vidare.

20200216_175437[1]

Boyce är barnläkare som studerat orkidéer och maskrosbarn.
Har har en personlig utgångspunkt då han tar upp sin relation med sin yngre syster. De hade båda likheter som utseendet. Tydliga skillnader började märkas när familjen flyttade, med en ny skola och att föräldrarna hade problem. Systern började må dåligt och hälsan blev mycket sämre. Systern beskrevs då som orkidé medan han själv var en maskros.

Olika berättelser, fall som Boyce stött på, blandas med forskning i boken.
I studierna är det kopplingar till stress och olika negativa förhållanden ställt mot två grupper av barn där orkidéerna är 20 procent och maskrosorna är 80 procent.
Indikationer på sårbarhet är att studera gener med samspelet med miljön. Ett annat sätt är Apgar, en forkortning, när man kontrollerar nyfödda barn bland annat med deras andning och då kan se hur motståndskraftiga de blir. Här kan man tänka på om man är skör från födelsen så betyder det inte att man är det hela livet.

Orkidéers stresskänslighet visas i en undersökning visades att de mindes sämre om testutövarna inte var vänliga mot dem. För dem som var maskrosor kunde däremot beskriva i detalj vad de såg.
En jordbävning i San Francisco kopplades till stressnivåer hos barn som skulle börja skolan. De teckningar som beskrev det otäcka med jordbävningen, med ras och människor som skadades, var gjorda av orkidéer medan de teckningar som beskrev det idylliska var gjorda av de som inte räknades som orkidéer. Förklaringen var att barnen bearbetade vad det upplevde med att beskriva verkligheten som den var.

Utvecklingspsykologiska perspektiv som ges är beskrivningar av olika barn. En flicka hamnar i fel sällskap och begår brott. Miljöaspekters påverkan tas upp i samband med att en pojke beter sig mycket utåtagerande och han testas för bly i blodet. I noterna nämns att miljöfaktorer påverkar barns utveckling, som att den allt bättre standarden är positiv för flickors mer tidigare utveckling.
Genetiken och epigentik omnämns som trauman som överförs i generationer (exempel förintelseöverlevare). Andra exempel är barnhemsbarnen i Rumänien med en gen som ledde till orkidélikande drag.

Högkänslighet tas upp kort på ett ställe i boken, då om en mobbad vietnamesisk flicka som hade oförklarliga magsmärtor.
Egentligen är högkänslighet och orkidébarn nästan samma sak mer än att det inte bedrivits så mycket forskning på högkänsliga barn. Aron har sammanfört sin forskning med Boyce forskning.
Barnen beskrivs på likande sätt med känslighet och överstimulering (ett barn nämns som emotionellt överbelastad).
En gemensam nämnare är också påverkan på dessa barn i form av positiv och stödjande miljö, en särskild mottaglighet.
Annat som kan tänkas vara högkänsligt är det Jerome Kagan kallade känslighet för de oväntade och främmande, ”Neofobi”. Dessa barn visade sig inte vara blyga eller fega. De kan vara som ”högsensationssökande” som att bestiga berg. Det dessa barn saknade var en trygghet inför nya erfarenheter och sociala sammanhang.
Däremot blir benämningen överkänslig annorlunda. Inga barn är osårbara när det gäller våld och misshandel men reaktioner på miljöer kan man säga att det finns en överkänslighet. Överkänslighet och högkänslighet är inte samma sak och det går inte att koppla överkänslighet till en personlighetstyp.
Orkidéer är sämre på att återhämta sig och överleva jämfört med maskrosor. Forskning har dock visat på  att det socioemotionella tillståndet i familjen påverkar stressreaktiva barn som antingen blir sjukast eller friskast.

Thomas Boyce menar att orkidéer och maskroser är en skala där man hamnar inom. Man kan inte strikt dela in barn i två olika kategorier.
Boyce menar att han hade lite av orkidé av sig även om han räknas som maskros. Hans lillebror var ett mer renodlat exempel på en maskros.
I detta är min enda kritik mot forskningen. Med tanke på Michael Pluess forskning som visar att det finns även ”tulpaner”, de som är tåliga men även har en del känslighet i sig.
Egentligen borde det då vara tre kategorier men beskrivningen av temperament hos barn tolkas olika och det påverkar antalet temperament.
Boyce förhåller sig till låg och högreaktiva barn. Han har även kollat studier som Jerome Kagan gjort på dimensioner på temperament som de med introversion, systematisk benägenhet för svag anpassningsförmåga, sensorisk känslighet och Jay Belskys undersökning av negativt föräldraskap med barn som har negativ emotionalitet.
Bådas studier kunde kopplas till den extrema neurobiologiska reaktivitet som var utmärkande för orkidébarn.

Boken avslutar med att avfärda myter och stereotyper kring barn. De finns inget fel hos dem, som man kan skylla på eller måste ändras. Felet ligger i omgivningen. I dessa stereotyper kan man tänka på neurotikern, dem som fortsätter att vara negativa, nervösa. Så är inte fallet utan de blir bättre om miljön förbättras. En annan tänkvärdhet är att det är lätt att tänka att maskrosorna är mindre (emotionellt) känsliga för att de är mer tåliga. Vissa kapitel kan kännas att de går lite utanför ämnet vilket gör boken lång att läsa men det är ett intressant ämne med forskningen. Det bästa är att Boyce är personlig och det är gripande att han nämner skuld över när han frågar sig om hans sjuka sjuka syster kunde fått hjälp.

”THE IRISHMAN” och ”SUNE BEST MAN” – barn

Publicerat den

Martin Scoreses långa ”The Irishman”, som finns på Netflix, handlar om Frank Sheeran (Robert De Niro), som mördar åt maffian och hans vänskapsrelation med fackpampen Jimmy Hoffa (Al Pacino).

Om man bortser från kriminaliteten och våldet så är det en intressant inslag mellan  Frank och hans ena dotter.
Han förklarar för sin vän, som vill träffa honom att flickan är blyg och behöver tid på sig. Hon tar lite avstånd och förklaringen är att hon bevittnade när hennes far misshandlade en man som betett sig orätt mot henne. Detta har satt sina spår.
Oavsett vad pappan har gjort är det tänkvärt i relationen mellan en förälder och barnet. Barnet påverkas av vad som händer, det som inte sägs och inte visas.
Berättelser av högkänsliga brukar ta upp barndomen med lite blygsel och rädsla för främlingar, som till exempel prinsessan Märtha Louise.

 

Misstänksamhet och misstro mot någon kan också förekomma i komedier.
I ”Sune best man” är det mot sol-och-vårare, dem med tvivelaktiga uppsåt.
Här finns det även något som högkänsliga kan känna igen sig i. Man bearbetar funderingar djupt och vill att man resultatet ska bli bra. I filmen är det nämligen så att  både Sune, hans mamma och morfar har svårt att bestämma sig. Skällsordet ”studsboll” nämns. Att välja är svårt. Göra man rätt och vad bli konsekvenserna?

En annan detalj som man kan notera är att högkänsliga barn är ganska smarta, djupsinniga, som nämns i ”Sensitiva barn”. Lillebrodern Håkan är väldigt intelligent, nästan som en vuxen. Detta är annars ett vanligt humorgrepp som att skildra vuxna som dumma.

”GREMLINS”, temperament

Publicerat den Uppdaterat den

”Gremlins”, filmen om det gulliga österländska djuret som klonar sig och klonerna blir till monstrerna gremlins, firar 35 år.

Filmen kan ses som en allegori över barn som växer upp, blir tonåringar som tar över och förstör.
Den har ett tema med det österländska, med visdom, som det västerländska inte kan hantera.

”Gremlins” är en sorts varelser som förstör teknik. Det är en teknikuppfinnare som står bakom deras uppkomst, när han i smyg skaffar en mogwai i Chinatown.
Mogwaien kallas för Gizmo, som betyder ‘manick’ . Gizmo har högkänsliga drag med att vara ljus- och ljudkänslig (överstimulerad), är anpassningsbar, kreativ, musikalisk och snappar upp från exempelvis filmer (djup bearbetning), empatisk (känner när någon är ledsen), samvetsgrann, hittar inte på dumheter och är bra på att upptäcka faror (känsla för subtiliteter) med att vara en hjälte på slutet.

IMG_20191223_190026Gizmo kan man säga är en orkidé då man får vara aktsam mot honom i hanterandet och känsligheten. Om han blir blöt får han kloner, mer okänsliga varelser, tulpaner. När dessa i sin tur äter efter midnatt blir de monster, mer tåligare, maskrosor, som ger sig ut i samhället.

”Sensitiva barn”, bok

Publicerat den

Högkänslighet är ett medfött temperamentsdrag och det är bra att utgå ifrån barn när man tar upp ämnet. Elaine Arons ”Det högkänsliga barnet: att växa och må bra i en överväldigande värld” kom ut på svenska 2014 och det kan vara dags för en uppdatering.
Else Marie Bruhner tog om högkänsliga barn och tonåringar i ”Högkänslig…än sen då?” men detta berördes kort.
När boken ”Sensitiva barn – Det högkänsliga barnet från nyfödd till tonåring” lanserades i Sverige i november var det mycket fokus på prinsessan Märtha LouiseTV4 Nyhetsmorgon och i Dagens nyheter. I SVTs morgonstudio och TV4s Efter fem togs det mer upp om boken.

SensitivaBarn

Arons bok inriktades något mot USA, då den upp collegemiljön. I Danmark har högkänsliga barn uppmärksammats och det finns flera böcker på danska och norska. ”Sensitiva barn” utkom först på norska och det märks med Märtha Louise och förekomsten av sjuttonde maj. Sveriges förening för högkänsliga, SFH, och svenska forskarrapporter har bidragit med de svenska inslagen. Norge verkar vara framstående med EQ-förskolor som nämns i boken och de personer i boken som jobbar med barn har insikt i högkänslighet (förskollärare, barnmorskor, terapeuter).

Boken inleder med vad högkänslighet är med nya forskarrön för att efterföljas med det som kännetecknar högkänsliga barn.
Kapitlet ”Född sensitiv” är lite av en uppföljare till boken ”Född sensitiv” som tog upp Märtha Louise och Elisabeth Nordengs egna erfarenheter och som också nämnde barn. Här är lite mer om Märtha Louise skilsmässa med Ari Behn, som saknades i den boken, och det tas även upp med att vara gravid som högkänslig.
Det positiva hos högkänsliga barn är med kapitlet ”Det trygga, det sensitiva barnet”. Avsnittet ”Fördelaktig känslighet” här är mycket bra för att betona det positiva med draget. Känslighet får annars en negativ klang.
Kapitlet efter är inriktat till föräldrar, ”Föräldrar till ett högkänsligt barn”, där det bland annat handlar om känslohantering.
Familjelivet tas upp med barn som inte är högkänsliga. Förskola (med EQ-förskolor),  skolor (med Waldorfsskolor som Märtha Louise tog sina barn) och tonåringar. Några yogaövningar avslutar boken.

Boken har några fallbeskrivningar, exempel på högkänsliga barn varvat med Märtha Louise och Elisabeths egna berättelser. Här får en högkänslig pappa, Aria Dylan, komma till tals.  Några av fallen som nämns känns inte så generella för högkänsliga barn och för övrigt finns det lite som nämns som kan gälla för alla barn, som en barnmorska tar upp.
Upplevelser av att vara gravid som högkänslig har annars Kajsa Ingemarsson nämnt i en av sina böcker. Graviditet ökar sensibiliseringen och mödrar får oftast den anpassning de behöver. Det som kan vara lite annorlunda här är att högkänsliga kanske vill föda hemma fast det kan innebära risker.

Det som kanske inte känns så vetenskapligt, speciellt är några av de barnexempel som tas upp men detta vägs upp av den forskning och studier (av Cecilia Åslund och Nina Eklund Tegar) som nämns som ger en validering. Sociala medier och spelandet skulle behövt lite forskningsunderlag på när det gäller högkänslighet för att inte verka för allmänt. Å andra sidan är detta moderna exempel som med krav och identitetsskapande som högkänsliga barn och tonåringar ställs inför.
Balansgången är bra på att lyfta både högkänsligas förmågor och utmaningar som barn och föräldrar upplever. Det är inga svåra fall som beskrivs men det nämns att det kan lite svårigheter med konflikter för barnen med lärare. Här hade man önskat lite hur barnen upplever simning och duschning i skolan som exempel.
De sakkunniga experter som är med som Dora Thorallsdottir, gestaltterapeuten Siw Stenbrenden och barnmorskan Tone Dyran Smith är intressanta.
Det är också Ted Zeffs sista bidrag om högkänslighet. Kanske inget nytt om högkänsliga pojkar i sig men det är tänkvärt att bland små barn är det det pojkarna som gråter mest när barnen är frustrerade.

”Sensitiva barn – Det högkänsliga barnet från nyfödd till tonåring” är lätt att läsa och överskådlig.
Det finns gott om böcker för barn men dessa utgår mer från majoriteten av barn och alla barn är inte lika. Det är då en välbehövlig bok, inte minst för att lyfta fram högkänsliga barn till de som möter barn, som vuxna och personal som jobbar med barn.

”EN KOMIKERS UPPVÄXT” och ”DOCTOR SLEEP” – mobbing och döden

Publicerat den Uppdaterat den

I diskussioner om vilka kändisar som kan vara högkänsliga nämns Jonas Gardell (jag har hört att han stört sig på sin pappans ätande) och Johan Rhenborg, vilket HSP-podden tar upp.

Gardells ”En komikers uppväxt” är inte så tydligt kopplat till högkänslighet. Visuellt är det en fantasivärld med ett troll i tv-serien och när huvudpersonen Juha slänger iväg en tysk kaka som flyger iväg i filmen. Juha i filmen gillar trolleri, vilket kanske är lite högkänsligt med tanke på Woody Allens och Orson Welles intresse för det.
Hans vänner, Thomas och Jenny, verkar mer känsliga i filmen än i serien, som Thomas med sitt något sköra utseende. Ur anknytnings synpunkt tycker Jennys mamma ned henne när Jenny gör sig kvinnlig med smink.
Rhenborgs Juha är mer känslig än Björn Kjellmans i serien, som är odräglig även som vuxen där han är hånfull även i TV.
Serien har en mörk ton och även filmen, där det är lite mer explicita skildringar av händelser.

”En komikers uppväxt” är tänkvärd utifrån barns upplevelser med uppväxt, skolmiljö, relationen till andra barn och vuxna. Det nämns om att bli älskad och i filmen med metaforen att passa in i en glassko. Fast varför är det att bli älskad så viktigt när det handlar om att bli sedd, bli värdigt eller vänligt bemött och behandlad? Juhu säger att han inte kommit någonstans även om han är en känd komiker.
Barndomen och uppväxten formar. Hur möter man sina rädslor? Man vågar inte stå upp för de svaga utan följer de som trakasserar.
I scenen där Juha som vuxen möter mobbaren Stefan blir detta tydligt. Han säger ”du har inte förändrats ett dugg” vilket Juha förnekar.
Här kan man komma in på den högkänslige mannen som kanske hellre tar till humor än att att börja slåss. Som att ta ett exempel så började Robin Williams skämta då han blev mobbad,

TV-serien ”En komikers uppväxt” kan ses på Öppet arkiv.

Döden förekommer i ”En komikers uppväxt” och även i Stephen Kings ”Doctor Sleep” är det mer av detta.

”Doctor Sleep” är uppföljaren till Stephen Kings ”The shining”. Huvudpersonen Danny har inte blivit komiker som Juha utan blivit alkoholist för att komma undan demonerna (här spökena från Overlook hotell).

Elaine Aron har nämnt döden och hur vi hanterar det.
I denna film skildras det på olika sätt. Dels är det hemska, där en kult tar livet av små barn för att få i sig deras livsande, och dels i form av det som inträffar i ålderdomen, här som ett insomnande . Scenerna på hospis är fina med värme, empati med det stöd som en medmänniska kan ge (huvudpersonen får sitt öknamn av detta).

Danny har ”skinandet” en speciell egenskap, en ”gåva” som även andra i filmen har. Det har inget med högkänslighet att göra mer än att visa en förståelse för andra. Men det är  gemensamt med att skall man berätta för andra om man har en gåva, något som kan uppfattas som annorlunda eller ska man dölja det?

”SORRY WE MISSED YOU”, arbetssamhället

Publicerat den

Svensk premiär för Ken Loachs hyllade ”Sorry we missed you”.
Detta är en i raden av hans (arbets)samhällskritiska filmer. Hans filmer kan kännas allt för tunga för den som är känslig men budskapen är så viktiga.

Filmen skildrar den nya gigekonomin och de arbeten som räknas. Ingen trygghet, inga förmåner, rast eller vila (i filmen får de använda en flaska för de hinner inte kissa). Skyldigheter och inga rättigheter.
Föräldrarna mår dåligt av sin ekonomiska situation och stressen som i sin tur påverkar barnen reaktions- och hälsomässigt.
Man behöver inte vara högkänslig för att förstå att människor inte klarar detta.

Det är lite intressant utifrån djup bearbetning, med att se hur allt hänger ihop, då sonen revolterar mot systemet med att skolka från skolan och klottrar. Han ser hur meningslöst det är och pappan kan inte riktigt försvara ”systemet” men den sits han och dem sitter i. Samvetsgrannheten har sitt pris. Kan man protestera mot skolan om det får (ekonomiska) följder för föräldrarna och familjen?

Mamman i familjen står för det empatiska och hon vill inte se något våld som hon vuxit upp med, då pappan vill straffa sonen. Hennes arbete är inom hemtjänsten där hon visar sin empati för brukarna. Hon möts av otacksamhet från dem men också ett tillfälle för återhämtning, som i en scen där hon får sitt hår kammat. Här tas lite upp gränsen för hur hjälpsam och nära man får vara inom yrket.
Tänkvärt utifrån bland annat högkänslighet och att Ulla Karlsson sa på en föreläsning att hemtjänsten passade henne som högkänslig.

”Sorry we missed you” visar på det negativa, meningslösheten men även på det positiva med medkänslighet och värme, här i form av sammanhållningen inom familjen.
Man kan tänka på fördelskänslighet, att det finns något som får en att ta sig enom svårigheter trots allt det dåliga.

 

Föreläsning ”Ofrivillig ensamhet”

Publicerat den Uppdaterat den

Haidie Adolfson blev uppmärksammad av media när hon berättade om sin ensamhet och att hon bröt detta med att bjuda in människor till soppträffar. Ämnet har varit aktuellt under en tid i samhällsdebatten med koppling till hälsa.

I samarbete med SFH har det hållits föreläsningar om ”Ofrivillig ensamhet”.
Föreläsningen inleddes med en beskrivning av effekten på hälsan (har även tagits upp i SVTs ”Din hjärna”). Ensamhet kan vara självvald men också något man kan råka ut för i det sociala umgänget. Hon beskrev sin upplevelse med att känna sig ensam, gav råd och tips.

De andra delarna i föreläsningen var högkänslighet och berättelsen om hennes liv.
Beskrivningen av högkänsligheten är mer att ”livet går åt olika håll” istället för ”upp och ned”. Kopplingen till högkänslighet är hon kan övertolka situationer, ha svårt att ta emot offentlig kritik, bearbetar saker djupare (reflektera över det förgångna), svårt med förändringar (med exemplen i barndomen), energinivåer och känna stress. Dock känner hon inte igen sig i samvetsgrannhet.
Hon är extravert, som hon insåg när det sociala började fungera bra, men hon behöver tillfällen att dra sig tillbaka. Att vistas i naturen ger en bra återhämtning.

btrhdr
Haidies berättelse är en personlig resa från barndom, relationen till kompisar, mamman, relationer, ångest, terapi (som förstärkte problemen än att lindra dem) utanförskap och vändningen. Personer som har hjälpt och inspirerat har varit psykologen Anna Bennich och Eva Funcks ”ÅH! – En bok om känslor” samt Elaine Arons ”Den högkänsliga människan”, som var ”en bok om henne”. Sorgebearbetning har också betytt mycket och då handlade det om relationer än att någon inte längre är i livet.

Hennes berättelse har vissa likheter med Thomas Andersons med att må dåligt, bli utmattad, att finna sig själv, gränssättning och att nå ett sätt att må bra. Man ska ta i tu med sina jobbiga känslor och inte fly från dem, att bli vän med sin ångest.
Båda är nästan från samma generation och båda har även vandrat i Spanien.

rbt

För att förtydliga så hänger inte högkänslighet i sig ihop med att man är ensam. Olika faktorer kan spela in som anknytning och relationer i syskonskaran (att inte känna sig sedd). Otur kan spela in i mötet med det sociala med att inte träffa någon likasinnad. Här kan det vara svårt att passa in i gänget under uppväxten.
För högkänsliga är inte mängden av vänner av vänner utan att ha några nära, som att han en bästis. Det finns dock en risk att man kan, som högkänslig med låg självkänsla, utveckla en fobisk (ängslig eller undvikande) personlighetsstörning om det går riktigt illa.

Föreläsningen ger mycket att tänka på. Haidies kritiken mot KBT kan man som högkänslig känna igen sig i då det handlar om att sluta tänka, tänka nytt, bryta mönster men att det inte går att ignorera vad som är grunden till detta.