AVATAR: THE WAY OF WATER, bio

Uppföljaren till filmen som kom för tretton år sedan. Den satte standarden för en 3D-film, som sedan försvann för biofilmer. 3D är något som en del kan ha svårt för, men regissören James Cameron är den som utnyttjar det bäst. Oftast är det djupet i bilden med 3D men här även det som kommer utanför bilden som rollfigurerna och föremål som sticker ut ur bioduken. Kanske det är störande för en del med ”eldloppor” från bioduken men det är fantastisk med det visuella i djungel- och havsmiljöerna. Sen blir det mer att hamna i rollfigurernas synvinkel som när någon vaknar upp och det blir helt suddigt för oss med 3D glasögonen.

I förra Avatar var temat människan exploatering för att utvinna mineraler för att kunna försörja Jorden, gruvdriften. Skogsskövling är det även här men exploateringen vidare till havet där jakten på valliknande varelser för tankarna till val-, buffel- och hajjakt där djuren innehåller en värdefull del för människan. Biodiversitet kommer det också in på. Bokstavligt är det inte att vi människor skulle koppla in oss på de organiska livsformerna som navi’erna som i filmen utan om ett ekosystem man inte kan förstöra. I detta ingår artdöden och det finns paralleller med det märkliga varelserna i filmen med djur på Jorden, som dött ut (exempel Svinfotingen),

Avatar: The way of water är fiktion med lärdomar om att till sig. Energier kommer oftast på tal i webinarier och i ”summits” med högkänsliga coacher och förespråkare. Här är energier som är till låns som ledan lämnas tillbaka när en livsform där. Mindfulness nämns också i filmen och en av huvudfigurens söner har behov av medveten andning då hans hjärta slår fort.