Sylvia Plath

Sylvia Plath (1932-1963) är känd som en poet som också tog sitt liv, men hennes litterära verk fick en stor betydelse. Hon har nämns som högkänslig och livsödet påminner om andra kreaktiva människor, som Vincent Van Gogh, där verken uppskattas långt efter deras död.

I SVTs K special dokumentär ”Inuti glaskupan” skildras hennes liv utifrån romanen ”Glaskupan” (1963), den enda roman hon skrev.
Plath hade mentala problem med svåra depressioner. Ändå kan man skönja högkänslighet i beskrivningen av hennes liv och verk. Hon hade manliga nära vänner till exempel och hon ville inte belasta sin mamma med sin psykiska sjukdom.
1950-talet i USA tas upp som en dålig period för kvinnor med de få möjligheter som fanns till utveckling och karriär. Ett inrutat, instängt system som måste känts ännu värre för högkänsliga och med den oro som fanns i samhället under McCarthyeran.
Lite finns kvar med arbetssamhället idag, med bland annat öppna kontorslandskap.
För Plath fanns det bara modejournalistik som karriär med ett arbete  att få uttrycka sig i skrift.
Genom hennes hälsotillstånd pekar på hur viktigt det är med rätt miljö, rätta personer och möjligheter att kunna leva mer auteniskt för måendet. Om man är kreaktiv, högkänslig finns det begränsningar som påverkar, i att passa in och hitta sin plats.
Plaths kunde ta sig ur sin situation med att flytta till ett annat land, skrivande fick ett lyft och hon bildade familj.
Relationer kan vara svåra för högkänsliga och i Plaths fall blev hennes äktenskap med Ted Hughes stormigt. Detta skildrades i ”Sylvia” (med högkänsliga Paltrow i titelrollen).

Här nämns exempel på djup bearbetning, med associationerna, i Plaths verk.

Hennes diktsamling ”Ariel”(1965) kom ut på svenska 2012 (då även begreppet högkänslighet blev känt).