Tina Jönsson
HSP-kryssning
Den 14-15 september anordade ”HSP-podden med Leveby & Klar” en kryssning. Det är inte ofta det sker sammankomster av dessa slag (i USA och Europa hålls HSP gatherings). Man tänker annars mer på en mer avskild plats, som en kursgård. En kryssning kräver sitt med att ta sig dit och klara av miljön med många människor, ljudnivåer och sjögång. Miljön var knappast tilltalande för en högkänslig men ändå lyckat som event utifrån etthundrasjuttio deltagare.
Första dagen bjöds på middag med tillfället att umgås med de andra deltagarna. Den andra dagen innehöll aktiviteter och föreläsningar.
Martina Hårdstål höll i yogan med bra musikval.
Ida Leveby och Matilda Klar showade med en live-podd som handlade om Idas känslighet, uppkomsten av podden och lyssnarfrågor. En del om känslor på ett känslosamt sätt med humor. Genomgången av DOES var lite otydlig med att missa ”djup bearbetning” i beskrivningarna.
Maggan Hägglund berättade om ”Drunkna inte i dina känslor”, om tillkomsten som att skrivandet skedde på Riverian. Reaktionerna på boken har varit många och det skett möten med människor som blivit hjälpta av boken, som bland annat en 72-årig man. Maggan reflekterade över sin känslighet, hon är som en ambulans som ska hjälpa alla. En jämförelse med högkänslighet var med champagnekännaren Richard Juhlin som känner en mängd av olika smaker, att det är en ”symfoni”. Nackdelen med detta är att också vara känslig för lukter.
Maggan av några råd som att alla kan inte förstå vad högkänslighet är. Man vill bli godkänd av alla. Ett tips är att om folk reagerar på ens känslighet är att tänka att ”man är rätt”. Det är viktigt att hitta sin flock som högkänslig då man kan känna sig udda. Bra att göra saker man mår bra av.
Frågor som ställdes var om hur man ska hantera sociala situationer när man inte har ork. Man kan gå hem tidigare så man inte helt hamnar utanför (FOMO). Maggan svarade att hon är gammal så det märks inte om hon avviker. Som avslutning så skämtade hon om att man kan säga att högkänsligheten är en specialbegåvning.
Leif Grytenius började med att knyta an till H.C. Andersen som inte hade det så bra men lyckades som hans saga ”Den fula ankungen”. Han lyfte upp ett modernt exempel med Carl-Johan Forssén Ehrlin som nådde framgång med ”Kaninen som så gärna ville somna: en annorlunda godnattsaga”, men att det först gick det inte så bra med utgivningen. Astrid Lindgren möttes också av reaktioner från bokförlag som tyckte hennes bok hon skulle ge ut var konstig.
Grytenius tog upp om hur högkänsliga är och hur de fungerar i arbetslivet, med undersökningar han gjort. Yrken nämndes och bland tandvårdspersonal så verkar många vara högkänsliga.
Högkänsliga har svårt för fikaraster och lunchpauser eftersom när man behöver en paus så kräver det att umgås socialt (då med kallprat). Man påverkars av att man fångar upp stämningar, man inte kan ta pauser och får tid att tänka. Om man inte kan hantera arbetsmilön så får man byta arbetsplats. Några bra metoder som nämndes var mental träning, Neurolingvistisk programmering (NLP) och hypnos.
Tina Jönsson föreläste om att få ihop livspusslet och att förstå våra mönster.
Kryssningen hade ett bra program och det märks att HSP-podden är populär. Några brister i föreläsningarna var okunskap högkänslighet, att inte veta att det är ärftligt och inblandning med ambivert i vad forskningen om högkänslighet kommit fram till.
För den som inte har känt till om högkänslighet så länge gav nog föreläsningarna mer än för den inbitne. Något kändes också igen från HSP-poddavsnitten.
Hägglunds föreläsning var bra men det hade varit intressant om hon nämnde lite mer om sin och Doris Dahlins uppföljare ”Drunkna inte i andras känslor” (eller ”Hitta din känslostyrka”). Detta då med gränssättning. Hägglund hade inte skrivit om just sociala medier och Doris Dahlin. Det är lätt att trycka på en knapp utan att tänka på den inverkan och uppfattning ens känslomässigainlägg kan göra för alla dem som läser dem.
.
”Sårbar man vägen till inre styrka”, bokrecension
Det finns ett antal böcker där högkänsliga berättar, som Ihrén Abrahamssons ”Högkänslig?: Ytterligare 21 Anledningar Att Älska Det!”, ”Född sensitiv : våra berättelser” av Prinsessan Märtha Louise, Elisabeth Nordeng, Ted Zeffs ”The power of sensitivity”, Pia Rockströms ”Högsensitiva berättar” (båda som har några berättelser av män) och Tinas Jönssons böcker.
Thomas Anderson berättar sin egen historia i ”Sårbar man vägen till inre styrka”. Här är det en längre berättele än upplevelserna i intervju exemplen i Tom Falkensteins ”Den högkänslige mannen” och det blir lite mer ingående än i Märtha Louises och Elisabeth Nordengs bok (troligen för att Märta Louise är en så känd person).
Områden som gås in på är Thomas liv med arbete, relation, retreat och resor. Relationsaspekten är intressant då det inte tas upp så mycket i litteratur om högkänslighet, mer än i Aron ”Den högkänsliga människan och kärleken : låt kärleken bli din vän i en överväldigande värld”. Hur är det var i en relation och hur är det att lämna en relation? Detta blir lite mer specifikt med det manliga då det handlar om känslor men även svårigheten med att visa känslor, vilket Thomas tar upp om sina relation till kvinnor. Här är kan det bli skydd från att visa känslor.
Temat med boken är att visa sig sårbar. Att vara högkänslig kan förutsätta detta men kopplat till manlighet, som Thomas gör, så handlar det om det psykiska välmåendet hos män. En tuff attityd till allt är inte så hälsosam. Thomas reflekterar över högkänsligheten på några ställen och det får en kort beskrivning i inledningen, som att knyta an till DOES (att E står för empatisk förmåga och empati blir lite tårta på tårta).
Dragen av högkänslighet känns igen med att vilja vara behjälplig, fixa åt andra, tänka efter noga med vad man säger, planera istället för vara mer spontan, undvika våld och drabbas av utmattningssyndrom. Sen finns det där att inte känna sig som andra, att uppleva sig vara annorlunda och fundera på att ta sitt liv. I slutet refereras själmordtankar till statistik över män som begår själmord. Män saknar nära vänner och kommunicerar inte med känslor som kvinnor gör, som Anderson reflekterar över.
”Sårbar man..” är en öppenhjärtlig berättelse om att förändra sitt liv och dela med sig av detta. Grupper på Facebook är fyllda av personer som skriver om sina problem, sitt innersta, söker bekräftelse och uppmärksamhet. Då är det mer modigt och föredömligt att visa sin sårbarhet och öppenhet i en bok. Man får lära känna en persons genom sin berättelse. Litterärt och i pjäser finns det ett slags avtal mellan publiken och den som skildrar, gestaltar berättandet. Inte det flödet i anonymitet i sociala medier där man knappt känner personerna.
Balansen med dela med sig, skildra känslor är bra, med att nämna gråt, utan att unvika att det blir för mycket, att ‘vältra’ sig i det. Anderson skildrar sina känslor på ett mycket bra sätt. Högkänsliga författare har en slags mån om sina läsare.
Ibland snuddas det vid saker man skulle vilja veta mer om men då skulle det bli för privat och utelämnande av sig själv eller någon annan. Små antydningar med relationen till släkt och barndomen nämns men det är ingen bild av trauman eller anknytningsproblematik.
En viss tendens till självupptagenhet kan det bli utifrån att boken baseras på dagboksanteckningar om vardagshändelse. Fokus från detta blir i möten med andra personer som han mött under sina vandringar i El Camino, som ger andra perspektiv.
Som lyftes på en föreläsning är intrycket att ändra sig kan te sig som enkelt. Ihrén Abrahamsson och Tina Jönsson har skrivit om sina resor till personlig utveckling som högkänsliga, med talande titlar om att älska sin högkänslighet och till exempel hitta sin plats. I denna bok blir det ett lyckligt slut på berättelsen. Många högkänsliga kanske inte har de förutsättningar till förändringar, på grund av ekonomi, hälsa, socialt nätverk eller flyttbarhet. Det som ges är inspiration, att man inte är ensam och att få reda på om möjligheter som retreat (där nämns en bra övning att ta lära sig emot ‘nej’).
Bokens upplägg är lättöverskådligt. Visserligen handlar det om en separation men det är ingen tung läsning och det finns en hoppfullhet. Att det är en man som väljer att skilja sig är lite ovanligt.
Beskrivningen om det teoretiska om högkänslighet nämns som hastighet. En synpunkt här att det saknas lite referens till där det förekommer ”forskning om högkänslighet menar..”. Ted Zeff blir referad till med ”Raise an emotionally healthy boy” om studier med känsliga flick- och pojkspädbarn.
Boktipsen i ”Bokmeny” med kommentarer är bra. (Tack och lov ingen ”Drunka inte i dina känslor”) Kanske hade det behövts beskrivningar om förlag och år, för att veta när böckerna kom. Avslutande reflektioner, som ämnet om rädslor, är bra om man vill använda boken i ett studiesyfte.
Jag hade först en viss tveksamhet till ämnet med omslaget som att det skulle handla om ifrågasätta manligheten och väcka en debatt. Normerna sitter i de patriarkala strukturerna är djupa och finns redan i uppfostran. Me-too nämns och det är bra att Anderson inte vill lägga skulden på någon utvald. Man kan se olika infallsvinklar med boken, som sårbarhet, dagens samhälle med struktur där man ska ha jobb, familj och bostad, manlighet och högkänslighet.
Främst vill jag lyfta ”Sårbar man” som ett exempel på en manlig ”empowered HSP” då det mest förekommer kvinnor som förändrar sina liv. Inom litteraturhistorien finns det också flera exempel, men inte om högkänslighet, utan då mer som en feministisk synvinkel.
Denna bok är väl värd att läsa och hör hemma bland måste-läsas, kanonbildningen över högkänslig litteratur.
Högkänsligt i ord och bild 