”THE IRISHMAN” och ”SUNE BEST MAN” – barn

Martin Scoreses långa ”The Irishman”, som finns på Netflix, handlar om Frank Sheeran (Robert De Niro), som mördar åt maffian och hans vänskapsrelation med fackpampen Jimmy Hoffa (Al Pacino).

Om man bortser från kriminaliteten och våldet så är det en intressant inslag mellan  Frank och hans ena dotter.
Han förklarar för sin vän, som vill träffa honom att flickan är blyg och behöver tid på sig. Hon tar lite avstånd och förklaringen är att hon bevittnade när hennes far misshandlade en man som betett sig orätt mot henne. Detta har satt sina spår.
Oavsett vad pappan har gjort är det tänkvärt i relationen mellan en förälder och barnet. Barnet påverkas av vad som händer, det som inte sägs och inte visas.
Berättelser av högkänsliga brukar ta upp barndomen med lite blygsel och rädsla för främlingar, som till exempel prinsessan Märtha Louise.

 

Misstänksamhet och misstro mot någon kan också förekomma i komedier.
I ”Sune best man” är det mot sol-och-vårare, dem med tvivelaktiga uppsåt.
Här finns det även något som högkänsliga kan känna igen sig i. Man bearbetar funderingar djupt och vill att man resultatet ska bli bra. I filmen är det nämligen så att  både Sune, hans mamma och morfar har svårt att bestämma sig. Skällsordet ”studsboll” nämns. Att välja är svårt. Göra man rätt och vad bli konsekvenserna?

En annan detalj som man kan notera är att högkänsliga barn är ganska smarta, djupsinniga, som nämns i ”Sensitiva barn”. Lillebrodern Håkan är väldigt intelligent, nästan som en vuxen. Detta är annars ett vanligt humorgrepp som att skildra vuxna som dumma.